Amen förlåt!
Min bebis dunsade i golvet och hårddisken gav upp. Jag blev så lycklig över att ha lyckats krascha min sproilans nya dator tre dagar innan jag flyttar till London. Verkligen.
När jag pratade med Dell-killen som skulle fixa hem en ny hårddisk till mig så insåg jag att jag inte kan få med mig datorn. För det tar en vecka att fixa. Om en vecka är jag inte hemma.
När jag låg framför teven igår var det reklam för Hål i väggen på söndag. Jag insåg att jag inte kan se det. Jag är inte hemma på söndag.
Oj.
Så jag hyperventlierade, sprang runt i panik i hela huset, grät själv, grät med min lillasyster, ringde mamma och grät, packade ner, packade upp, packade om... Jag ville helst bara korka upp en flaska och halsa skiten rakt upp och ned. Instabil var rätta ordet. Jag har absolut noll ord för känslan. It's finally happening. Och jag ska göra det.
Annars så ska jag och min Siri till EFs Londonkontor på fredag OCH ska på första lägenhetsvisningen. Ibland är jag så effektiv att jag förvånar mig själv.
jag önskar att jag är lika modig som du!
jag är säker på att du kommer få det helt fantastiskt och jag önskar dig all lycka :)
du kommer väl blogga därifrån?
självklart ska jag blogga därifrån! Kanske inte blir lika ofta som det var tänkt dock, eftersom datorn kraschade - men jag lovar att göra mitt bästa...