Sara M

Har precis skickat in min boendeansökan till Kent. Jag borde vara överlycklig. Superfina lägeheter precis vid vattnet och gångväg från campus. Alla förstaårselever är garanterade plats. Varför vill jag inte hurra?

Jag ger mig själv den här veckan att gnälla, grina och äta alldeles för mycket. Sen får det vara nog. Om jag nu bara har tre månader kvar i min älskade stad så ska jag väl göra det bästa av det och inte bara ligga hemma och sörja över en handfull saker som aldrig kommer att ske.
Något positivt får jag ju iallafall ut av det här - jag kommer garanterat kunna spendera minst två veckor i Sverige i september. Då ska jag låsa in mig med min syster.

Ikväll blir det kalaspuff. Jag, Tess och Jossan är lediga alla tre. Det händer inte så ofta, och det är nog lika bra...