Sara M

Jag stressar ihjäl mig. Mardrömmar om glömda dokument, att jag inte finns i datorn, villovägar på campus hemsöker mig om nätterna och på dagarna har jag en klump i magen som bar a blir större och större. VILL INTE. Mycket gråt och en del tandagnisslan har det blivit - jag älskar ju min lägenhet, mitt rum, mina flatmates och hela Clapham J. Aldrig vill jag flytta härifrån och vad är det exakt jag går och gör på söndag? Känslorna går på högvarv och jag grät som en treåring när jag packade det sista igår. Har bara lite småsaker kvar och sen är jag inte längre boende i det som har kännts som mitt första riktiga egna hem (det första räknas inte riktigt på samma sätt).

Imorron är det registrering och dags att få nyckeln till studentrummet. Bara jag har det u vägen så kommer mina nerver förhoppningsvis ge med sig. JAg vet inte vad jag hade gjort utan Adam och Jossan de senaste dagarna.