Sara M

Då blogg.se har varit så elakt mot mig så att jag inte kunnat blogga de senaste dagarna, samt de facto att jag åker till Costa Rica 19/12 - 4/1 så sätter jag bloggen på hiatus.
En paus alltså.
Ha det så bra här hemma i Svezia tills dess. Jag kommer tillbaka med full kraft om cirka tre veckor.


Puss och kram och fred på jorden.
Hoppas att ni saknar mig





.. otherwise *hota*

Hos Jossan innan utgång.
Brummar iväg med sosselimon från humlevägen om cirkus fyrtiofem minuter. Jag är inte klar på långa vägar.

Jag började dagen med att äta 20 ischoklad. Följden blev illamående och att jag straffade mig själv genom att inte äta någon lunch.


nu ska jag göra hufvudstaden osäker. *wroooom*

Bounce slog allt och alla. Det vara bara.. wow. Hade inte varit helt o-najs om Benke satt sig bredvid mig istället för pensionärerna i mitten. Men noo..
Jag hade sjuk självdiciplin när jag inte köpte godis. Jag har ju kvar av min ischoklad

Dagens:
Ia : ".. Han har ju ingen anledning att vara irriterad heller! Han har inte PMS, han käkar inte p-piller och han är inte tjej!"

- nej, nej, för inga andra har ju rätt att bli pissed ^^

Jag är en sån sjukt bra anställd.

Mi sono vann Telemarketingtävlingen mellan 18.00 och 19.00.
Vinst: ischoklad. jag kommer att ha ont i magen länge, men KACHING vad värd jag är det!

Japp. Självklart händer det mig av allt och alla.
Mobilen är borta och förmodligen stulen. Har jag en jävla tur så dyker den upp på måndag. This is teh story:

Det var nioshowen. Jag och Anna hade trängt oss i kön, sjungit i kön, mosats i kön och varit allmänt jobbiga för alla andra, för att sedan rusa in och passa platser till resten av folket. När sedan Gröthman anländer får jag ett lätt nyp i axeln och ett morrande om att jag hade glömt att ringa upp. illa.
Så jag tog upp mobilen och rasslade iväg ett "förlåt"-sms, vartefter jag lade ner den i jackfickan igen. Sedan dess är den spårlöst försvunnen.
Det som gör mig mest less av allt är att det bara var Rudbecksfolk runt omkring mig, bara folk som, liksom jag och mina vänner, var där för att se världens bästa show. och så snor man åt sig en mobiltelefon.
Men men, har man inte pengar nog att köpa en egen är det väl så man får göra.
SLAMPERI är vad jag kallar det. fy fan *spott*
eller nej, den person som lade vantarna på mina käraste lilla mobbe är inte ens värd att jag ska slösa mitt saliv på den.

Jag upptäckte att mobilen var borta straxt efter att N-showen hade börjat. Alla var så äckligt lyckliga runtomkring mig att jag bara knatade ut ur aulan och satte mig och bölade i cafeterian. Som tur var så kom T-showens egen Didrik, Danne, i min väg, och han satt med mig tills jag lugnat mig. Sen gav han mig sin "Ture"-tröja, och drog med mig till T-klacken (efter ett kort besök i T-showens loge där jag grinade lite i världens bästa Emanuels knä). Sedan stod jag i T-klacken /slash/ satt på Dannes axlar under resten av N-showen. Det mådde jag lite bättre av :)
Det är det inte många Samanthor som fått uppleva


Ibland måste man få skriva långa blogginlägg för att få ur sig all skit. Men idag mår jag inte bra.