Är det inte nu jag borde få bindningspanik?
AAAAAAAH! Värsta massa vuxenpoäng! Jag ska åka iväg på weekend med min pojkvän - ih! Ian fyller år om en månad, över Halloween, och om jag kan få måndagen ledigt från skolan så åker vi till Islay, Scotland(som jag ju skulle gjort tidigare igår men äldrig fick tid till) och prövar våra favorit whiskeys och myser på något vitkalkat bed and breakfast. Jag kommer aldrig att ha råd men det struntar jag i, för jag ska åka på weekend MED MIN POJKVÄN.
Sara vuxen.
*fniss*
Men sådär ja!
Nu så har jag lugnat ner mig lite och kan börja berätta. Mitt lilla studentrum är riktigt harmoniskt måste jag erkänna med en pluttig enkelsäng och massor med hyllor. Jag har väldigt vacker utsikt över en parkeringsplats och min nya rosa iPig (grisformad högtalarannordning - utflyttningspresent från Jossan och Adam som jag saknar något väldigt) går på högvarv. Sitter just nu och försöker ta in så mycket nyheter så att min hjärna håller på att koka över. Det är väldigt många intryck på väldigt kort tid. Jag leker med ett gäng grabbar och tjejer som tycker om det mesta som jag tycker om, jag har bland annat hittat mig själv som kille, Jon i min klass. Vi tycker till och med om samma disneyfilmer.
Ja jag har ju lyckats bli med karl på sistone, vilket en del redan vet men nu är det liksom officiellt. Ian, en B@1 bartender (men verkligen? så otippat!) från Manchester (nähä?) som jag har gått och kärat ner mig i. Trogna läsare minns honom som den Ian som jag till och med gick ut och dementerade att det var något med. Vardagskomik. Det kommer att bli ett himlans krångel att åka fram och tillbaka till London, men det ska gå, det har vi gett oss den på. Annars så går det som det går. Jag vill ju faktiskt till London av andra skäl (stavas mest Jossan och Adam men ändå) så jag har inget emot att åka ofta. Det är ju inte direkt långt precis...
Sen så längtar jag lite efter mamma...
PUSSÅKRAM och ta hand om varandra.
Ja jag har ju lyckats bli med karl på sistone, vilket en del redan vet men nu är det liksom officiellt. Ian, en B@1 bartender (men verkligen? så otippat!) från Manchester (nähä?) som jag har gått och kärat ner mig i. Trogna läsare minns honom som den Ian som jag till och med gick ut och dementerade att det var något med. Vardagskomik. Det kommer att bli ett himlans krångel att åka fram och tillbaka till London, men det ska gå, det har vi gett oss den på. Annars så går det som det går. Jag vill ju faktiskt till London av andra skäl (stavas mest Jossan och Adam men ändå) så jag har inget emot att åka ofta. Det är ju inte direkt långt precis...
Sen så längtar jag lite efter mamma...
PUSSÅKRAM och ta hand om varandra.
Liten update
Nej det här med att uppdatera har inte varit min starka sida nu när jag har kommit igång. Av förklarliga skäl så hänger jag mest på min engelskspråkiga blogg nu när jag ska försöka skapa mig ett varumärke inom journalistiken och på Kent University.
Flytten ner till Kent gick bra, hade hjälp av pojkvän som duktigt konkade väskor och påsar fulla med högklackade skor. Mitt studentrum är helt okej, väldigt mycket pengar jämfört med vad man får måste jag säga. Jag, till skillnad från många andra här , har ju faktiskt någonting att jämföra med eftersom jag inte kommer direkt hemifrån.
Bra klasspolers har jag iallafall, men uppdateringar om dem kommer senare. Just nu sitter jag med min första läxa, 500 ord om varför journalistik finns. Topp.
Mer info kommer snarast jag lovar!
PUSSÅKRAM
Flytten ner till Kent gick bra, hade hjälp av pojkvän som duktigt konkade väskor och påsar fulla med högklackade skor. Mitt studentrum är helt okej, väldigt mycket pengar jämfört med vad man får måste jag säga. Jag, till skillnad från många andra här , har ju faktiskt någonting att jämföra med eftersom jag inte kommer direkt hemifrån.
Bra klasspolers har jag iallafall, men uppdateringar om dem kommer senare. Just nu sitter jag med min första läxa, 500 ord om varför journalistik finns. Topp.
Mer info kommer snarast jag lovar!
PUSSÅKRAM
Hemmakväll.
Myser ned oss i lillasysters säng för att njuta av vad datorn erbjuder. Allt verkar lugnt men...
... aaaah! ATTACK!
Right back at ya!
Sådär! Nu film.
Almost my last
"Jaha så var det dags. Sista helgen på LAB som heltidsservitris och allmänt åtlöje. Jag vet att jag kommer att gråta ögonen ur mig på lördag, men man ska kanske inte at ut någon sorg I förskott. "
- Så skrev jag i natten till fredag utan att publicera. Ikväll var mitt sista heltidsskift och visst bölade jag en del när Sarah höll tal för mig med ett glas champagne i handen. Men det känns ändå helt okej. Jag är tillbaka på min vanliga plats hos min jobbfamilj om två veckor. Som jag har noterat innan, I am telling you Im not going. Min avskedspresent blev Sarahs egna personliga Ultimate Guide to Malt Whisky och det obligatoriska kortet med många fina ord på. Väldigt sentimentalt.
Såklart glömde jag kameran hemma ikväll trots att den låg på min säng och var laddad och klar.
Imorron är det staff lunch för LAB och Townhouse inklusive flytande middag med bus. Det ska bli himla kul och jag ska försöka komma ihåg kameran. Annars är morgondagens projekt att fixa hyrbil, kolla upp vart närmaste flyttkartongsinhandlings-ställe är samt börja packa inför resan till Sverige.
- Så skrev jag i natten till fredag utan att publicera. Ikväll var mitt sista heltidsskift och visst bölade jag en del när Sarah höll tal för mig med ett glas champagne i handen. Men det känns ändå helt okej. Jag är tillbaka på min vanliga plats hos min jobbfamilj om två veckor. Som jag har noterat innan, I am telling you Im not going. Min avskedspresent blev Sarahs egna personliga Ultimate Guide to Malt Whisky och det obligatoriska kortet med många fina ord på. Väldigt sentimentalt.
Såklart glömde jag kameran hemma ikväll trots att den låg på min säng och var laddad och klar.
Imorron är det staff lunch för LAB och Townhouse inklusive flytande middag med bus. Det ska bli himla kul och jag ska försöka komma ihåg kameran. Annars är morgondagens projekt att fixa hyrbil, kolla upp vart närmaste flyttkartongsinhandlings-ställe är samt börja packa inför resan till Sverige.
Indeed!
Rapport från Knubbo:
I väntan på att Frida ska anlända till Clapham J (hon är tydligen vid Earls Court och väntar tåg) så sitter jag och pluggar Röda Khmerer så att svetten lackar. Kan hända att jag har dödat lite för många små grå på senaste tiden men nu är det dags att väcka dem igen. Det är ju snart skola och allt. Det blir Kambodja över nyår för familjen Malm inc Lund-Malm. Herrlich.
I väntan på att Frida ska anlända till Clapham J (hon är tydligen vid Earls Court och väntar tåg) så sitter jag och pluggar Röda Khmerer så att svetten lackar. Kan hända att jag har dödat lite för många små grå på senaste tiden men nu är det dags att väcka dem igen. Det är ju snart skola och allt. Det blir Kambodja över nyår för familjen Malm inc Lund-Malm. Herrlich.
Frugans pojkvän dissar och Sagan om söndagen med Maxime
Det här är vad jag får när jag försöker prata med min fru i Sverige:
siri; says:
STÖR INTE! jag ska äta chokladtårta nu!
/ Viktor "KUNGEN" Laurell
-----------------------
Dödigaste söndagen i mannaminne inne på Lab. Tristessen och min PMS var inte en vänlig kombination och det enda som gjorde dagen dräglig var att Cindy ( servitris kollegan nummer uno) och Maxime var inne. Maxie är en av de mest färgstarka personligheter jag har träffat i hela mitt liv. Hon är en sån person som jag skulle vilja skriva en bok om. Hon är egentligen en han. Hon är flamboyant fransk med en fantastisk brytning som bara gör hennes "tranny manners", som hon själv kallar dem, ännu härligare.
Hon har rest överallt, sett så många saker. Började jobba som strippa på porrklubb i Berlin när hon var sexton år, hamnade i drogträsket, började jobba med mode, föll tillbaka, flyttade till New York och jobbade på gatan i Soho, flyttade till det Londonska Soho't osv, osv, osv. Hennes liv skulle bli tusen sidor. Nu lever hon sina sista dagar i Sohos dekadens, dödssjuk i HIV och cancer. 32 år gammal. Vilken människa.
Jag hade grov PMS igår och Cindy som känner mig erbjöd sig att springa till butiken på hörnet och köpa Yorkie choklad. Maxime vänder sig om i chock och brister ut att "Yorkie!? Girl, vilket slöseri med tid! Näe, nu går jag och köper tårta till dig på Patisserie Valerie!" Ut stormar Cindy och Maxie och kommer tillbaka fnittrande med en Double Toffee Chocolate Cake med extra vispgrädde. Maxies kommentar var ungefär: "Herregud, njuuuut tjejen medans du kan! Varför tror du att jag sitter här och dricker Pornstar Martinis mina sista dagar för? För att man ska njuuuuta av livet! Lev som jag! Som om du ska dö imorgon!"
Det finns så få av henne där ute. Hon gjorde min söndag.
STÖR INTE! jag ska äta chokladtårta nu!
/ Viktor "KUNGEN" Laurell
-----------------------
Dödigaste söndagen i mannaminne inne på Lab. Tristessen och min PMS var inte en vänlig kombination och det enda som gjorde dagen dräglig var att Cindy ( servitris kollegan nummer uno) och Maxime var inne. Maxie är en av de mest färgstarka personligheter jag har träffat i hela mitt liv. Hon är en sån person som jag skulle vilja skriva en bok om. Hon är egentligen en han. Hon är flamboyant fransk med en fantastisk brytning som bara gör hennes "tranny manners", som hon själv kallar dem, ännu härligare.
Hon har rest överallt, sett så många saker. Började jobba som strippa på porrklubb i Berlin när hon var sexton år, hamnade i drogträsket, började jobba med mode, föll tillbaka, flyttade till New York och jobbade på gatan i Soho, flyttade till det Londonska Soho't osv, osv, osv. Hennes liv skulle bli tusen sidor. Nu lever hon sina sista dagar i Sohos dekadens, dödssjuk i HIV och cancer. 32 år gammal. Vilken människa.
Jag hade grov PMS igår och Cindy som känner mig erbjöd sig att springa till butiken på hörnet och köpa Yorkie choklad. Maxime vänder sig om i chock och brister ut att "Yorkie!? Girl, vilket slöseri med tid! Näe, nu går jag och köper tårta till dig på Patisserie Valerie!" Ut stormar Cindy och Maxie och kommer tillbaka fnittrande med en Double Toffee Chocolate Cake med extra vispgrädde. Maxies kommentar var ungefär: "Herregud, njuuuut tjejen medans du kan! Varför tror du att jag sitter här och dricker Pornstar Martinis mina sista dagar för? För att man ska njuuuuta av livet! Lev som jag! Som om du ska dö imorgon!"
Det finns så få av henne där ute. Hon gjorde min söndag.
The morning of you
Dissar verkligen hela omvärlden. Åt en liter glass ( ingen överdrift, verkligen en hel liter) och mådde såklart sedan därefter, så när lägenhetskamraterna pockade på uppmärksamhet för att det var dags att sticka till bion så kröp jag ner under täcket och morrade. Två timmar senare har jag parmesanpanerat kyckling, sönderhackat basilika till den sedan ihoprörda såsen, diskat och städat köket skinande som den domestic godess jag egentligen är (men ignorerar för det mesta).
Vaknade imorse i ett underligt skrivarrus och började på en ny bok. Vi får väl se hur det går med den men jag har en del ideer som bara måste ut nu.
Slökollade på outsiders tidigare idag (Kanal 5:s webbTV är en lifesaver), ett program om föräldrar som gör allt för att barnen ska bli superstjärnor. Hajade till lite när elvaåriga Emmas historia berättades. Det var något med henne och framför allt med hennes mycket tvivelaktigt agerande föräldrar som fick det att pingla till i bakhuvudet. Samma unge, samma typ av program men en annan kanal. Hon var med i ett program om överbegåvade ungar som gick på fyran för några år sedan.
Det underliga va,r och är, bara det att i fyrans program var hon med tack vare sin höga IQ och att hon som nioåring läste gymnasiematte. I femmans outsiders var hon i fokus på grund av sin sångtalang ( som jag kan meddela inte existerade) och att hennes föräldrar gav allt för att hon skulle bli supermegakändis.
Snacka om att någon på Kanal 5 inte gjort någon research över huvudtaget för det nämns inte alls att Emma tidigare varit med i teve eller att hon skulle ha någon ovanligt hög intelligensnivå. Vissa människor borde inte få jobba med media.
Dags att försöka få någon timmes sömn under Harry med Victoria Tolstoy i lurarna. Jag sätter väckarklockan på 22.30 för då är det upp igen för att laga mera mat samt ställa in den avsvalnade kycklingen i kylen. Vuxenpoints.
Vaknade imorse i ett underligt skrivarrus och började på en ny bok. Vi får väl se hur det går med den men jag har en del ideer som bara måste ut nu.
Slökollade på outsiders tidigare idag (Kanal 5:s webbTV är en lifesaver), ett program om föräldrar som gör allt för att barnen ska bli superstjärnor. Hajade till lite när elvaåriga Emmas historia berättades. Det var något med henne och framför allt med hennes mycket tvivelaktigt agerande föräldrar som fick det att pingla till i bakhuvudet. Samma unge, samma typ av program men en annan kanal. Hon var med i ett program om överbegåvade ungar som gick på fyran för några år sedan.
Det underliga va,r och är, bara det att i fyrans program var hon med tack vare sin höga IQ och att hon som nioåring läste gymnasiematte. I femmans outsiders var hon i fokus på grund av sin sångtalang ( som jag kan meddela inte existerade) och att hennes föräldrar gav allt för att hon skulle bli supermegakändis.
Snacka om att någon på Kanal 5 inte gjort någon research över huvudtaget för det nämns inte alls att Emma tidigare varit med i teve eller att hon skulle ha någon ovanligt hög intelligensnivå. Vissa människor borde inte få jobba med media.
Dags att försöka få någon timmes sömn under Harry med Victoria Tolstoy i lurarna. Jag sätter väckarklockan på 22.30 för då är det upp igen för att laga mera mat samt ställa in den avsvalnade kycklingen i kylen. Vuxenpoints.
Ledig. Jäss.
Tess och jag har spenderat hela dagen i sängen med våra älskare Domino och Richard Gere. Vi har inte rört oss en millimeter. Pizza och cola från internet, choklad från Sverige och Pretty Woman. Jag sitter i Tess säng och ser på medans hon försöker prata i telefon och samtidigt klättra upp för väggen i ryggläge med fötterna först. Pizzakartongerna börjar lukta lite illa. Dags för dusch och B@1 2-4-1 Sunday. Farligt.
Jägertröja och Cafe Boheme-filosofi
Jag har fått världens snyggaste tisha av Tess. Lite för stor men det spelar inte så mycket roll. Jäger håller alltid stilen. Vi är för övrigt med på bild i senaste numret av Theme magazine. Jag och Tess står och skriker på en bild från BarShow. Halva Pollans ansikte är med också. Klassigt.
Sen kväll igår, jag och pojkarna satte oss på Cafe Boheme ( ligger precis runt hörnet i Soho) med Jim som är brand ambassador för bl.a. Whitley Neill Gin och Santa Theresa Rum och co och drack Guinness i finglas. Vi plockade massa vuxenpoäng genom att gå ut på ett ställe som inte spelade hög musik och som serverade riktig mat till tre på morgonen. Där satt vi och grunnade på världens problem till tidiga morgonen och tyckte att vi kunde lösa allt från geckosnusk till världskrigen.
kolla, kolla, kolla! Jägertröja!
Jooooodeee! I wanna have your beeebes!
Marty: This'll wake 'im up.
Ian: What are ye givin 'im?
Marty: Speed.
Ian: What are ye givin 'im?
Marty: Speed.
Jag älskar Shameless. Marty, Ian, Carl, Frank, Debbie... Lip, inte att förglömma. Absolut inte alls att förglömma.
Jody Latham, hingsten från Lancashire. Yum.
Hemma supermegabäst
Känslan när jag hoppade av tåget vid Clapham Junction var nästan obeskrivlig. Jag ville bara springa hela vägen ( typ 100 meter men iallafall) hem och krama sönder mina flatmates, alla tre. Men jag hade en väska som vägde 22 kilo på grund av tio kilo smuggelmat och två stora handbagage som bestod av fyra påsar jordnötsringar och en fetepåse med sourcream&onion chirre så jag gick lugnt och sansat. Borta bra men hemma helt klart bäst.
F.ö. så är jag vid det här laget bundis med både Jossans, Adams och Tess familj. Why? Mycket simpelt - hemtelefonen står i mitt rum och alla glada svenska och sydafrikanske släktingar inser inte att halv tolv på morgonen då är ingen vaken. Förutom jag då som såklart väcks av signalen. Vissa lär sig aldrig. Papi ringde mig halv tio en gång. Det gör han aldrig om.
Onsdag är det smygöppning av den nya B@1 vid Spitalfields, Liverpool Street där Tess ska bartendra rumpan av sig och kollega sig med Al, Damo och Ian. Jag, Tom, Jossan och nya Soho-pojken Anthony är lediga på onsdag och jag bara antar att både Nash och Cheesy också hakar. Messy business indeed. PLUS att jag har fått ledigt på min födelsedag när min käraste Carro äntligen kommer tillbaka till London. Jag förbereder mig redan och det är nog lika bra det.
F.ö. så är jag vid det här laget bundis med både Jossans, Adams och Tess familj. Why? Mycket simpelt - hemtelefonen står i mitt rum och alla glada svenska och sydafrikanske släktingar inser inte att halv tolv på morgonen då är ingen vaken. Förutom jag då som såklart väcks av signalen. Vissa lär sig aldrig. Papi ringde mig halv tio en gång. Det gör han aldrig om.
Onsdag är det smygöppning av den nya B@1 vid Spitalfields, Liverpool Street där Tess ska bartendra rumpan av sig och kollega sig med Al, Damo och Ian. Jag, Tom, Jossan och nya Soho-pojken Anthony är lediga på onsdag och jag bara antar att både Nash och Cheesy också hakar. Messy business indeed. PLUS att jag har fått ledigt på min födelsedag när min käraste Carro äntligen kommer tillbaka till London. Jag förbereder mig redan och det är nog lika bra det.
Back from the bush
Storstugan i Sunnanäng med tillhörande blåbärsskog bakom.
Det är så vackert att jag blir alldeles tårögd.
Jag har fullt av fräknar i ansiktet, magen är tjock av riktig mat och semestersvull. Och jag har bränt tuttarna.
Se-Mes-Ter.
(Imorgon åker jag hem igen. Det har varit en perfekt semester men jag har minsann saknat mitt London lite...)
Siljan by night
Jag och lillbebis firar semestersommar
Adjöss Clapham Junction... Hej Sunnanäng!
Imorgon får jag äntligen semester. Gratis mat i en hel vecka - vettig lagad mat dessutom. Äntligen ska jag få vila min trötta skalle från allt. Ingen sprit alls, inte ens den minsta Jäger. För första gången på mer än ett år ska jag åka till vackra Sunnanäng. För första gången sedan i mars månad är jag ledig mer än två dagar i rad. För första gången på jagvetintehurlänge ska jag äta jordnötsringar. Äntligen! Men det bästa av allt ska bli att krama mamma och pappa på Arlanda. Imorron kommer jag, mamma. Imorron, jag lovar.
Jag får min Harry!
Jag har gått runt och varit bitter ( nämen har ni hört något så konstigt) i en halv evighet eftersom jag kommer att befinna mig i helt fel land när min älskade Harry P har premiär. Planen var nämligen att gå på IMAX i Waterloo och kolla på deras bamse-bio. Men icke. Inresa till Sverige den 12 juli och inte hemresa förrän sju dagar senare. Kat-A-Strof.
Men. Imorse fick jag en snilleblixt. In på internätet och googla sönder och - eureka! Dom visar Harry på en av de mysigaste/coolaste retro biograferna jag har varit på. Visir i Leksand. Det blir jag och syster och förmodligen de ovilliga päronen på Harry den 15 juli.
Min mentala hälsa är räddad.
Asså kolla in - IMAX Waterloo släng dig i väggen!
Men. Imorse fick jag en snilleblixt. In på internätet och googla sönder och - eureka! Dom visar Harry på en av de mysigaste/coolaste retro biograferna jag har varit på. Visir i Leksand. Det blir jag och syster och förmodligen de ovilliga päronen på Harry den 15 juli.
Min mentala hälsa är räddad.
Asså kolla in - IMAX Waterloo släng dig i väggen!
Nej, nej, nej...
Jag fick ett samtal från Sverige igår, så jag känner att jag kanske måste förtydliga mig lite angående ett tidigare inlägg. Ian bor också i Clapham Junction. Det pågår absolut ingenting sånt.
Även om han pratar precis som Lip från Shameless.
Syster kommer hit idag och vill shoppa. Lite orolig blir jag... Jag vet ju hur jag blir när det finns skor i närheten.
Även om han pratar precis som Lip från Shameless.
Syster kommer hit idag och vill shoppa. Lite orolig blir jag... Jag vet ju hur jag blir när det finns skor i närheten.
Det finns hopp för framtiden
"Vi tillbringar våra dagar med att lägga ut bilder på oss själva på internet till allmän beskådan, men vi har ångest över att vara med i skolkatalogen. Vi fotar oss själva i bikini framför spegeln och publicerar bilderna på nätet där hela världen kan se dem, men vi virar in oss i handdukar när vi ska simma med nitton klasskompisar på idrotten. Vi vänder ut och in på våra hjärnor och hjärtan och skriver det vi kommer fram till på bloggar som vem som helst, vem som helst, kan läsa, men vi idiotförklarar lärare som frågar hur vi mår och deklarerar att vi "fan inte tänker prata med henne om det". "
Ibland tror jag att det bor ett geni på Goesisland. Och ibland så är jag väldigt tacksam att jag med bara några få månader undvek att vara en del av "den där" generationen. I alla fall ungefär.
Jag hoppas att jag en dag sliter på samma tidning som denna unga dam (som råkar vara en barndomskompis). Leksands finest.
Jag hoppas att jag en dag sliter på samma tidning som denna unga dam (som råkar vara en barndomskompis). Leksands finest.
Läs hela Fridahs krönika...
... eller varför inte hennes blogg
Det är en order.
Punkt.
Peace, love and Jäger für alles
... eller varför inte hennes blogg
Det är en order.
Punkt.
Peace, love and Jäger für alles
Min bebis blir stor (nästan)
Grattis till min fina syster. Just nu står du i engelsk klänning och hanterar pirr i magen. Alla har finskorna på sig, Roger skämtar som han tror att tonåringar uppskattar( jag vet, det blir alltid fel) och betygskuvertet är mest i vägen. Det är stort att sluta skolan, ut på nya äventyr!
Du är en så fantastisk liten människa. Starkare än en björnhona med PMS, smartare än en Nobelpristagare och vackrare än en sommarmorgon. Ibland tror jag tammefan att det inte finns någonting som du inte klarar av.
Jag är så stolt över dig.
Älsklingsunge
(den där har jag som bakgrundsbild på min dator. jag pwnar paint.)
Du är en så fantastisk liten människa. Starkare än en björnhona med PMS, smartare än en Nobelpristagare och vackrare än en sommarmorgon. Ibland tror jag tammefan att det inte finns någonting som du inte klarar av.
Jag är så stolt över dig.
Älsklingsunge
(den där har jag som bakgrundsbild på min dator. jag pwnar paint.)
London in the sun
Nu är det så varmt att jag kan åka till jobbet, gå ut och festa och åka hem klockan fyra på morgonen i bara klänning. Hela staden kokar. Jag älskar London.
Lördagen spårade ur så mycket som det bara kan på Lab. Och det säger en hel del faktiskt. Det var Gills sista kväll och Superheroes Vs Villains regerade. Meningen var ju att jag skulle komma som Poison Ivy och jag hade minsann hittat en supersnygg kostym - hyran per kväll 75 £. Jag har precis hittat ett par drömskor för 80 pundare så jag tänkte helt enkelt Nej. Det blev Indiana Jones istället.
Komplett med hatt, pickadoll och piska sprang jag runt och serverade och skrämde slag på folk och fä. Inte den mest frekvent besökta kvällen kanske ( snarare International Cunt Day) men vi hade iallafall kul efter stängning.
Min jobbfamilj
Igår var det International Flair Competition på Roadhouse. Alla var där som man brukar säga. Jag mötte upp Jossan och Tess efter jobbet och sen gick det som det brukar på Roadie. Jag kom precis efter Battle of the Bars där B@1s tjejer krossade Roadies grabbar i flair, mixology, pouring och speed. Priset var en 100 punds barnota. Det blev väldigt mycket Jäger...
Åh Chuck! Äntligen!
Nu ska jag ju inte spoila om det nu finns någon som av någon outgrundlig anledning INTE har sett avsnitt 25 av Gossip Girl, men åh, jag nästan grät. Adam låg vid mina fötter och tittate på mig som om jag var en alien. Sen viftade han bort mina rödflammiga ögon och suckade över känslosamma kvinnor.
Jag tyckte iallafall att jag hade rätt att grina.