Livin on the edge

På Clapham Junction Station finns det ett litet hål-i-väggen ställe som säljer massa onyttiga kakor och bullar och en och annan torr tonfisk smörgås. På väggen utanför, mitt i gången till alla tåg, sitter en liten papperskorg. På denna lilla papperskorg så har ägarna av hålet-i-väggen satt upp en laminerad lapp:
 "For costumer use only! This is not a public bin!"
Hur dum får man bli? Det är ju som att be folk att slänga allt möjligt skit i den där burken.
Varje gång jag går förbi så kliar det i fingrarna efter att börja rota runt i väskan efter skräp. Regler är ju till för att brytas.


Dont look at me, Im just sitting here making music

Bitterhet är när man vaknar klockan tio, solen skiner över Clapham Junction, men man tänker att "äh, jag sover en timma till, sen ut i solen", och så när man sen vaknar upp av ett ilsket alarm då har solen gått och lagt sig bakom molnen.

Jag sätter mig och spelar Mcflyg på min nya gitarr istället. En akustisk stålsträngad Yamaha står vid min säng nuförtiden. Visserligen en fet spricka på nederdelen av kroppen, som Nash har lagat med tejp, men den duger för mig. Han hade den stående i sin garderob där den bara samlade damm så han donerade den till Föreningen För Behövande Svenskar I Clapham Junction. Mina fingertoppar på vänster hand har redan börjat hårdna. Jag är på väg tillbaka.


Nej, nej, nej...

Jag fick ett samtal från Sverige igår, så jag känner att jag kanske måste förtydliga mig lite angående ett tidigare inlägg. Ian bor också i Clapham Junction. Det pågår absolut ingenting sånt.
Även om han pratar precis som Lip från Shameless.

Syster kommer hit idag och vill shoppa. Lite orolig blir jag... Jag vet ju hur jag blir när det finns skor i närheten.


Barshow 2009 - en summering.

Jag håller fortfarande på att återhämta mig från BarShow 09, den stora mässan för alla inom hospitality. Tydligen den sämsta BarShow på år och dar (inget Jäger-bås), men jag som aldrig har gått på barmässa märkte ju ingen skillnad. Vi gick ut hårt på tisdagen, jag och mina flatmates, och sprang runt mellan flairtältet, Tequila Embassy, och La Fee Absinth ståndet. Sen skulle jag iväg för att jobba och tro mig, det är inte den bästa idéen om man har huttat alkohol sedan ett tiden. Både jag och Luis var i ett ganska speciellt tillstånd och för att göra saken bättre så var jag tvungen att bartendra en station i ungefär en halvtimme (jajjamensan ni läste helt rätt - JAG bartendrade på Lab) eftersom både barback och bartenders sprang iväg på rast och lämnade oss fyllehundar att klara oss själva.
Onsdagen mycket bättre, eftersom både jag och Tess var lediga så vi gick vi ut hårt alla fyra. Det blev ännu mera La Fee, massa Wyborowa Bloody Mary's och ännu mera flairing. Vi hade Funkin Fruit Puree båset som pit stop eftersom Ian som jobbar för B@1 i Covent jobbade. Detta innebar ju såklart snabb service och mer än vad alla andra fick. Jojjomensan, det lönar sig att känna bartenders... Redan lull lull och glad så hjälpte jag världens bästa Sarah Mitchell att skaka Kafir Lime Leaf Margaritas på Tequila Embassy. Sånt är alltid kul.
Sen gick det utför. B@1 både i Soho och Covent, Roadhouse och sen ramlade jag och Ian mot Clapham Junction när alla andra stack till Lab. Jag kände inte världens behov att skämma ut mig inför mina nyktra arbetskollegor...




Söta Adam och Jossan på väg till Barshow



BARSHOW!



Beefeater stand. Gin och Tonics, Tom Collins och Martinis. Yum.


Sen hittade vi fina pissoarer. Jag tvingade Jossan att posa.

Midsummer, what?

Nej jag firade ju inte midsommar. Fick ingen känsla för det alls. Jag vill ha midsommarmat, fulsprit, blommor i håret och under kudden. Sen att jag slutade jobba klockan två på natten och kom hem runt femtiden på morgonen gjorde att jag inte var sådär supersugen på att sätta mig i Hyde Park klockan tolv dagen efter, hur många blommor och snapsflaskor någon än hade viftat under näsan på mig.

Lillasyster till Heathrow idag. Äntligen...

Stad i ljus

Jag älskar att jag kan ramla in på B@1 i soho efter jobbet, lova mig själv att bara stanna på en drink  (eftersom "det är ju Alans sista skift som manager för Soho, klart att du ska stanna på en Jäger") och sen rätt vad det är så tittar solen fram över hustaken.
Jag skulle ta en, och bara en, liten drink och sen så gick timmarna och vi kurade ihop oss och snackade skit tills jag helt plötsligt insåg att om jag inte började röra mig så kunde jag lika gärna ta tåget hem. Det finns få saker som är så vackert som London klockan halv sex när staden börjar röra på sig men alla vanliga dödliga fortfarande sover.

Bajstisdag

Nu är jag trött på det här. Jag vill bli frisk så att jag kan få gå till gymmet. Men icke då. Host, host låter det. Tur att det bara är nio timmar kvar tills att jag får hem säsong fem av Shameless.


(Vill ha Daniel Merriweathers nya skiva nu!)

Jag hatar...

... eller tycker iallafall väldigt illa om följande

Såna som fortfarande envisas med att ha Crocs bland folk.
Det är sommar i London, någon har släppt ut dårarna.
Turister i centrala London som ska stanna och titta och peka på precis allt.
Det är ju jättefint att ni uppskattar fasaderna på Charing Cross Road men jag har bråttom till jobbet så UR VÄGEN PEDRO.
Folk som ställer sig på fel sida i rulltrappor.
Folk som går supermegajätte långsamt, gärna på tågstationer, vältrafikerade trottoarer och vid ingångar till offentliga platser.
Det är förvånande ofta samma sorts människor som står på fel sida i rulltrappor.
Folk som hävdar att dom brukar dricka Martinis men väldigt tydligt inte gör det eftersom dom inte vet om dom vill ha gin eller vodka/citron twist eller oliver och som sen kommer tillbaka med drinken och vill ha juice, lemonade eller något annat i för att Martinin "bara smakar alkohol" eller "är för stark".
En Martini är i princip bara alkohol - vad hade du förväntat dig att den skulle smaka? Sockerdricka?
Folk som ber om en pint inne på Lab.
Ser du några beer taps? Nej inte jag heller, lägg ihop två och två PUCKO.
Såna där som kommer in på Lab och frågar om vi gör cocktails.
Det är för dumt för att ens kommentera.
Folk som inte ens kan föra en baskonversation på engelska.
Dom är alltid, alltid, alltid fransmän, italienare eller spansktalande.
Människor som har tröjor med band som dom inte lyssnar på .
Brukar vara typ The Who, Rolling Stones, Sex Pistols eller Ramones.
Folk som tror att kända covers är originalet.
"men vaddå, skrev inte Christina Aguilera och dom där Lady Marmalade?"
Folk som reagerar på Adams härkomst med kommentaren : "Är du från Sydafrika? Men du är ju vit?!"
Affärsbiträden som kommenterar mängd när man köper choklad och antyder att man borde tänka på vikten.
För det första är jag smal och för det andra så ska du strunta blankt i vad jag äter och vara tacksam över att jag kommer och handlar i din skitbutik.
Såna som inte vet när man ska använda "de" och "dem".
Skriv "dom" om du inte vet.
Karlar som tror att det ingår i drinken att tafsa på servitrisen.
Skrämmande ofta blir dom förbannade när man försöker bryta fingrarna av dom/ ber dom dra åt fanders.
Min granne som tycker att nollsexnollnoll är en bra tid för att öva opera.
Varför skulle jag annars vara vaken vid denna okristliga timme?

Det finns hopp för framtiden

"Vi tillbringar våra dagar med att lägga ut bilder på oss själva på internet till allmän beskådan, men vi har ångest över att vara med i skolkatalogen. Vi fotar oss själva i bikini framför spegeln och publicerar bilderna på nätet där hela världen kan se dem, men vi virar in oss i handdukar när vi ska simma med nitton klasskompisar på idrotten. Vi vänder ut och in på våra hjärnor och hjärtan och skriver det vi kommer fram till på bloggar som vem som helst, vem som helst, kan läsa, men vi idiotförklarar lärare som frågar hur vi mår och deklarerar att vi "fan inte tänker prata med henne om det". "


Ibland tror jag att det bor ett geni på Goesisland. Och ibland så är jag väldigt tacksam att jag med bara några få månader undvek att vara en del av "den där" generationen. I alla fall ungefär.
Jag hoppas att jag en dag sliter på samma tidning som denna unga dam (som råkar vara en barndomskompis). Leksands finest.


Läs hela Fridahs krönika...
... eller varför inte hennes blogg
Det är en order.
Punkt.



Peace, love and Jäger für alles

LAB POURERS!


jag tycker fortfarande att det är roligt.

Min bebis blir stor (nästan)

Grattis till min fina syster. Just nu står du i engelsk klänning och hanterar pirr i magen. Alla har finskorna på sig, Roger skämtar som han tror att tonåringar uppskattar( jag vet, det blir alltid fel) och betygskuvertet är mest i vägen. Det är stort att sluta skolan, ut på nya äventyr!
Du är en så fantastisk liten människa. Starkare än en björnhona med PMS, smartare än en Nobelpristagare och vackrare än en sommarmorgon. Ibland tror jag tammefan att det inte finns någonting som du inte klarar av.
Jag är så stolt över dig.




Älsklingsunge
(den där har jag som bakgrundsbild på min dator. jag pwnar paint.)

Vilken kväll!

Igår lyckades vi med:
- Att stå och vänta en halvtimma på fel sida om Leicester Square
- Att lura i personalen på Fridays att det var Jossans födelsedag så att vi fick gratis tårta
- Att övertala Adam att göra passionfruit Margaritas
- Att fyllesvulla på morötter och chokladbollssmet
- Att se dem tända lysena på Roadhouse

Jag säger bara WAUW!


Jossan och födelsedagsballong


Jag, Tess och Pauline väntar på Leicester.

Supedupermegadeppo

Har precis skickat in min boendeansökan till Kent. Jag borde vara överlycklig. Superfina lägeheter precis vid vattnet och gångväg från campus. Alla förstaårselever är garanterade plats. Varför vill jag inte hurra?

Jag ger mig själv den här veckan att gnälla, grina och äta alldeles för mycket. Sen får det vara nog. Om jag nu bara har tre månader kvar i min älskade stad så ska jag väl göra det bästa av det och inte bara ligga hemma och sörja över en handfull saker som aldrig kommer att ske.
Något positivt får jag ju iallafall ut av det här - jag kommer garanterat kunna spendera minst två veckor i Sverige i september. Då ska jag låsa in mig med min syster.

Ikväll blir det kalaspuff. Jag, Tess och Jossan är lediga alla tre. Det händer inte så ofta, och det är nog lika bra...

Mitt på staketet

Nu ska jag ta ett fetebeslut. Och vilket beslut jag än tar så kommer det att bli katastrof av alltihop. Vänster eller höger, oavsett vilken väg så förlorar jag.
Det är en win-win situation. Men lika mycket lose-lose.
Det är liksom inte roligt längre.

Om jag bara kunde stoppa tiden och bara ha sommar tvåtusennio för jämnan.
Sara M of the Clapham Junction Massive is signing out.
Peace, Love and Jägermeister for all.
Puss.

Ehh, vaddå immigrant?

Det kom ett samtal från min ömma moder igår. Dom har det så mysigt uppe i Dalarna, sa hon. Planerat enar hade dom gjort också, sa hon. Skulle jag inte fira idag, undrade hon.

Jag såg ut som en fågelholk. Hade hon sagt, om hon kunnat se mig.

Sveriges nationaldag älskade unge, sa min mamma.

Hoppsan. Glömde visst.


Jag kände mig som den sämsta svensken någonsin, tills jag beklagade mig för Jossan och Tess. Dom fågelholkade också. Jag kände mig inte så dålig längre...

Blä

Idag är det Shameless (min nya favvoserie), Aero Mint Bubbles, Lindt praliner, Dorritos och pyjamas som gäller. Sen att mitt rum ser ut som Hiroshima och att jag bara måste tvätta jobbkläder det är en annan historia.


Nej. Inte idag.

Jag VILL INTE gå till gymmet. Jag ORKAR INTE springa löparband . Jag HAR INGEN LUST att klämma mig in i min sportbh och knyta på mig gympadojjorna. Jag KÄNNER MIG INTE DET MINSTA lockad att ta mig ur min sköna soffa.
Jag vill ha Dorritos och creme fraiche. Jag vill ha Maltesers. Jag vill ha chokladmousse från Marks & Spencers.
Jag försöker hitta en legitim anledning till detta. Det vore så skönt att ha något att skylla på. Något som gjorde det mer okej att bara sitta här och svulla, pilla mig i naveln och kolla på nya avsnitt av Shameless.
Men varje gång jag kommer på något smart så punkterar mina flatmates det likt fejknaglar mot en kondom.
Jag är helt enkelt tjock och lat.

Matintag

1 morgon toast
1 näve Pringles
All choklad som fanns hemma ( inte mycket)
1 Pret sallad
1 väl tilltagen bit Patisserie Valerie tårta
ungefär 5 stycken Wray&Nephew flamberade jordgubbar
1 glas chokladkladd (half and half och Cadbury instant chocolate powder)
en kvarts Whopper
100 millijarder blåbär ( så fort jag fick chansen alltså)
1 apple fan
4 Jäger
½ flarra Ginger Ale
2 tequila
1 öl
lite Chikken Tikka Masala
1 påse popcorn
ytterligare 1 näve Pringles
letar fortfarande efter undangömd choklad

... och så blev det torsdag


Saknar bebbe

Det som igår skulle ha blivit en vit dag med filmmys spårade såklart ut totalt. Jag lagade tacomiddag till mina tjejor och lyckades dessutom göra en hel veckosats med pastasås, ambitiös som jag är, och vi hade inte en tanke på att gå ut och röja. Vi hade köpt upp halva Ben & Jerry's frysen på ASDA och skulle bara ta det lugnt. Tjohejdu...
Lina kom och taggade oss andra så att vi till slut gav upp och begav oss till 
B@1 Battersea (ofc...). Sen gick det utför.

Saknaden efter min lillasyster är nog det jobbigaste med att bo här. Ibland känns det som att jag bara vill flytta hem och bygga ett bo av hennes täcke vid fotändan av hennes säng och sen stanna där för alltid. Usch, jag som trodde att det skulle bli enklare efter ett tag, nu har jag ju ändå varit här i åtta månader, men inte då. Snart, snart, snart kommer ungen hit iallafall. Jag åker ut till Heathrow och hämtar upp henne den 21 juni. Och den här gången så har vi lovat varandra att vi ska ha ett sånt där riktigt Hollywood-möte. Bara slänga alla väskor åt fanders och springa. Sen ska jag krama den där valpen tills att hon går av på mitten.


London in the sun


Nu är det så varmt att jag kan åka till jobbet, gå ut och festa och åka hem klockan fyra på morgonen i bara klänning. Hela staden kokar. Jag älskar London.

Lördagen spårade ur så mycket som det bara kan på Lab. Och det säger en hel del faktiskt. Det var Gills sista kväll och Superheroes Vs Villains regerade. Meningen var ju att jag skulle komma som Poison Ivy och jag hade minsann hittat en supersnygg kostym - hyran per kväll 75 £. Jag har precis hittat ett par drömskor för 80 pundare så jag tänkte helt enkelt Nej. Det blev Indiana Jones istället.
Komplett med hatt, pickadoll och piska sprang jag runt och serverade och skrämde slag på folk och fä. Inte den mest frekvent besökta kvällen kanske ( snarare International Cunt Day) men vi hade iallafall kul efter stängning.


Min jobbfamilj

Igår var det International Flair Competition på Roadhouse. Alla var där som man brukar säga. Jag mötte upp Jossan och Tess efter jobbet och sen gick det som det brukar på Roadie. Jag kom precis efter Battle of the Bars där B@1s tjejer krossade Roadies grabbar i flair, mixology, pouring och speed. Priset var en 100 punds barnota. Det blev väldigt mycket Jäger...