Läxberg, vi ses i nästa liv.

Stenografi är rövarspråk för vuxna.

Första skoldagen och redan supermycket läxor.
Här finns min engelska blogg som jag uppdaterar som en tok. Allt för att impa på lärare och framtida arbetsgivare.

PUSS


Inte glad alls på NR

National rail vill inte att jag ska skaffa railcard så att jag kan få åka billigt. Mitt nya postnummer är så nytt att det inte ens finns i systemen så därför så kommer min ansökan bara att studsa ut ur systemet. Puckofjantigt om jag får säga det själv... Det är ju knappast så att det kommer att hindra mig från att åka tåg, bara hjälpa.


Jag och min bättre halva på stafflunch/party i Spitalfields. Ska bli skönt att åka upp på söndag och andas ut lite i trygga London med Ian.


Suck.

Det är uppriktigt sagt ett rent helvete att hitta en vettig servitris. Jag blir skogstossig. Jag har försökt och försökt, söklt högt och lågt men det går inte. Jag har mitt sista fulltidsskift på lördag och efter det så är det bara Cindy på halvtid som är kvar. Det hållet inte.

Hela jag är supermegapirrig för det har börjat gå upp för mig att jag ska börja skolan igen. Det kommer att lukta nytt anteckningsblock, varm dator och bläck som inte har torkat ännu om hela mitt liv. SKa ta två passliknande foton innan jag åker till jobbet idag och skicka iväg för att slutföra min bokning av studentrummet. Jag kan knappt vänta till den nittonde och registreringsdag.

Mina grannar under mig spelar Love Lockdown med Kanye aså att det vibrerar lite lätt i mitt golv. Nu ska jag se på en BBC dokumentär om Auschwitz och höra mina flatmates sucka över att jag inte tittar på något roligare.

Bara ren och skär lycka...

... lycka, LYCKA!
Det måste nästan skrivas med versaler, skrikas högt och kablas ut över hela världen. Jag stannar. And I am telling you, Im not going.
Dom behåller mig över helgerna på Lab, iallafall i en månad till. Eftersom vi fortfarande inte har hittat någon vettig ny servitris sedan Itzel slutade för en månad sedan så kommer det att vara två helt nya när jag slutar. Och det går helt enkelt inte, golvet kommer att gå under. Så jag ska stanna. Leva mitt Londonliv på helgerna och vara hängiven student i veckorna. Jag ska ge det ett försök. Jag har, som alltid, gett mig fan på att det ska gå. Allt bara pirrar i hela kroppen, iiiiiiiiiiiiiih!



Den som sa att man inte kan få allt här i världen ljög.




Och på söndag kommer Frida.

Me and my wobbly bits

Jag är ett fetto. Jajjemänsan, sanningen står och stirrar tillbaka på mig i helkroppsspegeln i Jossans och Adams rum. Att jag inte har svällt upp till Barbapappa ännu är ett under för jag äter sämre än någonsin. Kvällstid är jag riktigt duktig, jag äter sallader, sushi och nyttiga smörgåsar på jobbet men på dagtid är det åt fanders.
Jag vräker i mig Dorritos chips, pizzor, choklad, kladdkakssmet ( har precis tryckt i mig nästan en halv sats till frukost) och pasta med ketchup eller sås. Och jag kan inte sluta. Jag har gått igenom detta en gång förr, så jag vet ju precis vad det handlar om. Att börja dagen med att stoppa i sig hormoner är, iallafall för min del, inte det bästa för mitt mat och sockersug vilket skjuter i höjden nu såhär i början.
Jag som gick runt och närapå var smal där för en stund. Men - hellre lite knubbig än gravid.
Jag vet att det kommer lägga sig om en månad eller två.

Peace, Love and Jäger für alles
/ Knubbis

Oh, this is the night, its a beautiful night! And we call it bella notte...

Man upplever så mycket i den här stan. Speciellt om man är endast är ute kväll och natt (typ). Igår bevittnade jag en 65+ prostituerad som sålde sig till en medelålders man i kostym. Jag fick vänster tumme och insidan av högerhanden brända av brinnande Absinth vid två separata tillfällen (men av samma puckade kunder!). Jag och hela Soho-teamet åt Nacho-platters med alla tillbehör och ett par tre pizzor på det klockan tjugo över tre på natten inne på Gala Casino vid Leicester Square. Jag blev erbjuden jobb som event bartender och event servitris medans jag pluggar. Bara för att ta några exempel. Några snippets ur den mörka augustinatt som var den fjortonde till femtonde år tvåtusennio.

Bosh!

"Pojkar går ju inte att bekanta sig med, dom bara står och råmar och äter choklad."
- Blanche, 11 år, ur Outsiders - Underbarn med extrema gåvor.

Mornin champ

Jag har knåpat ihop min uppsägning som ska lämnas in senast nästa vecka ( lite tårfyllt måste erkännas) och har försökt ge mig på den där pärskans gitarren som måste stämmas om och om och om igen eftersom den far runt lite hursom helst i rummet. Hittade precis min kamera under sängen. Känner att jag nog ligger på en nagelklippare. Potatismos och engelsk bearnaise till frukost. Välkommen lördag.


AAAH UPDATE: Två minuter efter upplägg kommer samtal från Sverige. Jag och mamma bollar ideer om eventuell resa till Kambodja över jul/nyår. Historie-nörden inom mig hjular av lycka.

Thats one way to move on

Jag älskar, älskar, älskar hur mina vänner försöker få mig på bättre humör efter diverse bajsgrejer involverande exetkexet. Jag fick nu imorse min försenade födelsedagspresent...


Den kan du ju dessutom ha med dig till Kent, tyckte Jossan och Adam. Dom förutser redan att jag kommer att gifta mig med skola och journalistjobb och inte ha tid med ett kärleksliv, älsklingar. Dom har lovat att jag får komma och kramas med dom hur ofta jag vill i brist på annan fysisk kontakt. Bästaste flatmates. Käraste vänner.
Dom gav mig till och med extra batterier.

Birthday recap

Wow vilken födelsedag. Jag fick hänga med mina favvisar och hela kvällen blev sådär alldeles lagom ostressad. Förutom en liten stint med exetkexet vid sådär två på morgonen när han dök upp i Soho så gick alt enligt planerna. Tess serverade oss i Spitalfields, sen blev det Jägerflow i Soho och efter ett samtal från min regular och Labs landlord Timmy att champagnen låg på kylning och att Jägern var kall så bar det av upp för Old Compton. Firad till tusen av min personal och mina regulars ( den bästa stunden var när vår regular Sandro sprang in bakom baren och sprutade Absinthblå eld över hela taket.). Kvällen slutade hos Dan, en av Sohos nya trainees, som också hade födelsedag. Och helt randomly så har Carro ( som sprang ivög på egen hand där ett tag) raggat upp två svenska tjejer som följde med dit och det visar sig att en av dem är min gamla rudbeckskamrat Oscars storasyster. Världen är på tok för liten...

Sen fick jag en fin överraskning när jag kom till jobbet dagen efter. Det såg ut som tt någon hade tagit en flaska Jägermeister med pourspout och allt, satt den mellan benen och bara gått rampage och skvätt ner hela framsidan. Det var iallafall det scenariot som jag föreställde mig. Vissarligen så var det kaffe, men nog såg det ut som Jäger iallafall. Det tog en bra del av en timme att få rent vårt stora fönster, glasdörrarna och framsidan. Jag var inte rolig efter det, det vill jag lova.

Idag är status sjukling. Brakförkyld. Nu när Carro är här och allt, bra tajming.

19

Jag har nu officiellt ett år kvar att fylla med oansvariga handlingar och tonårspoäng. Sen blir jag vuxen på riktigt. Men det behöver jag inte tänka på idag för idag är det bara min dag, helt ego från början till slut. Carro anlände imorse, och nu är det påklädning och födelsedagslurre. Sen hem och göra sig fin igen för att åka till B@1 Spitalfields, käka födelsedagsmiddag, sen B@1 Soho och till slut Lab för att sen gå totalt nuts vart vi än hamnar. Jägern ligger i frysen. Nu kör vi.

Ytterligare en anledning att springa efter Danny Jones

Nya böcker idag som gör mig alldeles glad inuti: The much-lamented death of Madam Geneva - The Eighteenth-century Gin craze, Drink - A users guide och The Complete Guide to Spirits and Liqueurs. Nörden i mig är alldeles sprallig!

En glad parentes idag: Läste att forskare vid bland annat Oxford Uni har kommit fram till att det är lättare att blir gravid med en ful kille än en snygg. Snygga killar får bevisligen till det oftare och har då inte lika mycket spermier per skott eftersom de har större chans att "sprida sin säd" (inte mitt ordval). Ligger du med en ful kille så är chansen alltså större att du blir på smällen för att dom har fler grabbar redo i laddningen.
Jag kan alltså lugnt fortsätta leka med snygga killar iallafall ett par år framöver. Hurra för snyggingar!


Mitt skandalösa skandinaviska liv

Just nu håller jag på med att pilla och trixa med det som snart ska bli min engelska blogg för användning under min universitetstid. Headern är klar ( jag tycker mycket illa om photoshop) och jag ska försöka hitta något bra upplägg för att locka massa Kent University läsare. Sen är det ju såklart meningen att mina kära vänner från London ska kunna hplla sig lite uppdaterade om mitt liv på Centre for Journalism.
Jag har tänkt att börja lite i smyg lite innan bara för att öva upp skrivandet på engelska.

Så håll i hatten!
Snart kommer lanseringen av...
THE SCANDILOUS LIFE

... och igår blev jag tretton år gammal igen.

Sjukanmälan existerar inte i den crazy barvärld vi lever i såvida du inte ligger på sjukan. Och knappt ens då. Så igår gick jag snuvig och dan till jobbet. Men igår var dagen.

Mitt lilla nördhjärta brann. Leicester Square. Harry. Min Harry. Jag kan inte fatta att det var mer än fyra år sedan jag själv stod där och nöp mamma i handen när J.K. Rowling klev ur bilen. Hon kom fram till oss. Posade snällt för kort och skrev autografer. Tyckte att jag hade ett fint linne. Hon tyckte att det var häftigt att vi kom från Sverige. Hon hade en två minuters konversation med en tjock, råttblond och fräknig trettonåring från Sollentuna och hennes mamma. Sedan gick hon vidare och tänkte säkert inte mer på det. Men kvar stod en trettonåring som precis hade fått träffa sitt livs idol. Jag blev nog aldrig riktigt likadan tror jag.

Så lite mäktigt tyckte jag faktiskt att det var att springa runt där på Leicester Sq innan jobbet och fota alla människor och alla vackra Hogwartiga dekorationer. Ganska mycket mindre mäktigt tyckte jag att det var när jag sedan ville därifrån och upptäckte att de hade stängt av hela fyrkanten och jag var tvungen att gå runt halva Chinatown för att komma till Soho.

      

Låt Runar hjälpa dig. Rådjur göre sig icke besvär.

Jag håller kontakten med det som pågår i hemlandet genom aftonbladet/expressen/svd. På aftonbladets hemsida står det att jag borde mejla deras livscoach, Runar. Han kan hjälpa mig med mina problem i livet, tydligen.
Frågan är vad som är värst: att vara bakfull som en häst och låta gårdagens fyllemat åka porslinsexpress varannan minut eller få livet coachat av Runar Söögard. Jag tror att jag föredrar mitt nuvarande tillstånd. Men tack aftonbladet för att ni frågade.

Livin on the edge

På Clapham Junction Station finns det ett litet hål-i-väggen ställe som säljer massa onyttiga kakor och bullar och en och annan torr tonfisk smörgås. På väggen utanför, mitt i gången till alla tåg, sitter en liten papperskorg. På denna lilla papperskorg så har ägarna av hålet-i-väggen satt upp en laminerad lapp:
 "For costumer use only! This is not a public bin!"
Hur dum får man bli? Det är ju som att be folk att slänga allt möjligt skit i den där burken.
Varje gång jag går förbi så kliar det i fingrarna efter att börja rota runt i väskan efter skräp. Regler är ju till för att brytas.


Barshow 2009 - en summering.

Jag håller fortfarande på att återhämta mig från BarShow 09, den stora mässan för alla inom hospitality. Tydligen den sämsta BarShow på år och dar (inget Jäger-bås), men jag som aldrig har gått på barmässa märkte ju ingen skillnad. Vi gick ut hårt på tisdagen, jag och mina flatmates, och sprang runt mellan flairtältet, Tequila Embassy, och La Fee Absinth ståndet. Sen skulle jag iväg för att jobba och tro mig, det är inte den bästa idéen om man har huttat alkohol sedan ett tiden. Både jag och Luis var i ett ganska speciellt tillstånd och för att göra saken bättre så var jag tvungen att bartendra en station i ungefär en halvtimme (jajjamensan ni läste helt rätt - JAG bartendrade på Lab) eftersom både barback och bartenders sprang iväg på rast och lämnade oss fyllehundar att klara oss själva.
Onsdagen mycket bättre, eftersom både jag och Tess var lediga så vi gick vi ut hårt alla fyra. Det blev ännu mera La Fee, massa Wyborowa Bloody Mary's och ännu mera flairing. Vi hade Funkin Fruit Puree båset som pit stop eftersom Ian som jobbar för B@1 i Covent jobbade. Detta innebar ju såklart snabb service och mer än vad alla andra fick. Jojjomensan, det lönar sig att känna bartenders... Redan lull lull och glad så hjälpte jag världens bästa Sarah Mitchell att skaka Kafir Lime Leaf Margaritas på Tequila Embassy. Sånt är alltid kul.
Sen gick det utför. B@1 både i Soho och Covent, Roadhouse och sen ramlade jag och Ian mot Clapham Junction när alla andra stack till Lab. Jag kände inte världens behov att skämma ut mig inför mina nyktra arbetskollegor...




Söta Adam och Jossan på väg till Barshow



BARSHOW!



Beefeater stand. Gin och Tonics, Tom Collins och Martinis. Yum.


Sen hittade vi fina pissoarer. Jag tvingade Jossan att posa.

Midsummer, what?

Nej jag firade ju inte midsommar. Fick ingen känsla för det alls. Jag vill ha midsommarmat, fulsprit, blommor i håret och under kudden. Sen att jag slutade jobba klockan två på natten och kom hem runt femtiden på morgonen gjorde att jag inte var sådär supersugen på att sätta mig i Hyde Park klockan tolv dagen efter, hur många blommor och snapsflaskor någon än hade viftat under näsan på mig.

Lillasyster till Heathrow idag. Äntligen...

Stad i ljus

Jag älskar att jag kan ramla in på B@1 i soho efter jobbet, lova mig själv att bara stanna på en drink  (eftersom "det är ju Alans sista skift som manager för Soho, klart att du ska stanna på en Jäger") och sen rätt vad det är så tittar solen fram över hustaken.
Jag skulle ta en, och bara en, liten drink och sen så gick timmarna och vi kurade ihop oss och snackade skit tills jag helt plötsligt insåg att om jag inte började röra mig så kunde jag lika gärna ta tåget hem. Det finns få saker som är så vackert som London klockan halv sex när staden börjar röra på sig men alla vanliga dödliga fortfarande sover.

LAB POURERS!


jag tycker fortfarande att det är roligt.

Tidigare inlägg