Trafikoffret talar ut igen

Eh.
Jag mår bättre. Mycket bättre. Huvudet är nästan helt okej, min blåklocka har nästan gått bort helt och blödningen i ögat börjar också ge med sig. Annars gör jag inte mycket mer än att ligga och sova hela dagarna och äta Ben&Jerry's.
Jag har fått erbjudande om att jobba för EF i London, något som jag hoppas att det går att reda ut så att jag fortfarande kan bartendra på nätterna. Jag saknar Chelsea Bar - har ni hört något så konstigt? Jag antar att det betyder att jag trivs på jobbet..
Intervjun på Kent Uni blev flyttad på grund av påkörningen så jag hinner åka hem till Sverige en sväng innan nästa försök den 24 mars. Redan nervös. Hoppas hoppas hoppas.
På måndag invaderar Pete och Fredrik och sen anländer det gäster hela vägen in i nästa millennium känns det som. Det ska bli så himla kul.

Trafikoffret talar ut!

HO HO! Nu är invaliden uppe ur sjuksängen! Iallafall lite granna... Jag ska ta allting från början.
I tisdags var jag på väg hem från jobbet, satt på buss nummer 11 från Chelsea Bar och småpratade med min chef Mark. Bussen stannar vid Sloane Square och jag säger godnatt till Mark och hoppar av. Det är det sista jag kommer ihåg. Nästa minne är att Mark berättar för mig att jag har blivit påkörd av en taxi och att vi är på Charing Cross Hospital. Jag har ont överallt och är alldeles för rädd för att öppna ögonen. Jag har hela huvudet inpackat i plast för att dom är rädda att nacken har gått av och jag röntgas och petas på och körs fram och tillbaka. Allt verkar vara helt.
När jag vaknar på sjukhuset dagen efter får jag veta att jag har fått en rejäl hjärnskakning men att jag annars har klarat mig undan med en del saftiga blåmärken.
Utandning.
I ambulansen till sjukhuset har dom klippt sönder mina kläder. Min älskade jacka är ett minne blott. När Viktor och Carro dyker upp på eftermiddagen med nya kläder sörjer vi en skvätt tillsammans. Jag blir hemskickad samma dag
Resten av veckan flyter på, jag ligger mest still och har tråkigt.
I söndags morse vaknar jag och har superont i huvudet och kan inte sluta kräkas. Viktor och jag åker till sjukan igen, men dom hittar inga nya fel på mig. Bara hem och vila igen. Och här är jag nu. Ont i huvudet och illamående i en hel vecka till. Huvva. Medlidande mottages tacksamt.
PUSS



jo såhär ser mitt öga ut

Så ytligt, och let it snow, let it snow, let it snow!

Första riktiga snön har kommit till London. Min general manager Mark och jag hade i förrigår en fnissig konversation om London under vintern och att det alltid blir kaos eftersom det varje år förvånar Londons City Council att det snöar på vintern. Ingen har vinterdäck, det finns inga plogbilar och tanken på att sandaoch salta gator har ännu år 2009 inte slagit någon. Snö innebär totalt kaos helt enkelt.
Självklart är det precis vad som händer. Runt sex igår började stora mjuka flingor dala ner över London. Jag hade tur som slutade jobba tidigt för runt midnatt så stängde dom av hela Londons busstrafik. Jossan och Carro fick sova på
B@1 Covent Garden eftersom dom helt enkelt inte kunde ta sig hem. Idag så är all busstrafik fortfarande nere och halva undergrounden är stängd. Ingen kommer fram
Siri kommer inte till jobbet. Jag kommer inte till jobbet. Carros jobb är stängt. Viktor kan inte ta planet hem för han kommer inte ut till Stanstead. Helt totalt kaos.

(ytligheten i detta inlägg kommer sig av att jag ska gå ut med en snygg karl nästa veckan. rik är han också. ytlig är roligt!)