Sara M

Sitter i sängen med fröken Frida och har glada nyheter. Det verkar som att hon stannar här hos oss i Londonvärlden. Om allt går som det ska har hon sitt trialshift på Lab imorron. Hurra!
Det har blivit en del sena nätter (som sig bör) nu när lilla madam är på besök så tröttheten svider i kroppen. Dessutom har jag köpt hatt och ser ut ungefär som Mischa Barton + 15 kilo. Coolt.

Det kom ett samtal från min ömma moder igår. Dom har det så mysigt uppe i Dalarna, sa hon. Planerat enar hade dom gjort också, sa hon. Skulle jag inte fira idag, undrade hon.

Jag såg ut som en fågelholk. Hade hon sagt, om hon kunnat se mig.

Sveriges nationaldag älskade unge, sa min mamma.

Hoppsan. Glömde visst.


Jag kände mig som den sämsta svensken någonsin, tills jag beklagade mig för Jossan och Tess. Dom fågelholkade också. Jag kände mig inte så dålig längre...

Idag är jag sjukling. Ligger hemma på hostelet och kurerar mig bäst jag kan. Visst, jag hade absolut kunnat gå till skolan idag men dear lord jag har verkligen tusen saker att göra.
Min att göra lista idag:
1. Ringa Ashley (våran lägenhetsagent)
2. Fylla i Credit Check (så att våran landlord kan kolla att jag inte har miljonskulder)
3. Kolla upp exakt vart Chelsea Manor Street ligger (EF kontoret)
4. Kolla upp hur fort det går att åka till Sloane Sq. Station
5. Få in mitt CV på Siris dator
6. Skriva om CV-helvetet så att jag kan söka bartenderjobb med det
7. Maila till Carros pappa om lägenhetspapper
8. Läsa Bridget Jones och göra noteringar till uppsatsen.
9. Läsa The Other Boleyn Girl och göra noteringar till uppsatsen
10. Duscha
11. Dö

Jag har helt enkelt inte tid att kurera mig. Det får bli en annan dag. För övrigt fick jag bäst resultat i hela klassen på provet i måndags (delat med någon/några andra visseligen men who cares?!). Jag är mycket stolt över mig själv.

I måndags var vi ute på Road House (eeh igen). Alla EBS-grupper since forever har alltid hängt där. Av någon outgrundlig anledning. Vi går mest dit för attvi kommer in gratis. När klockan så hade slagit stängning vid sådär tre-tiden i måndags så tröttnade min kära vän Sebastian på att höra mig tjata om att bartendern var så snygg. Han tog saken i egna händer och sa åt bartendern att ta mig ut på dejt (vad exakt herr Sebastian sa vet nog bara bartendern för herr Sebastian var full och minns inte riktigt själv). Så när jag står i kön för att hämta ut min jacka så hör jag hur någon ropar mitt namn. När jag vänder mig om så står Sebbe och pekar med utsträckt arm och TRE bartenders står uppe på bardisken och råglor på mig. Jag fick skämspanik, blev knallröd och skrek fula ord på svenska och engelska till Sebbe innan jag tog min jacka och gick mycket, mycket fort ut med Jossan i handen.
Hela vägen hem lovade jag mig själv att aldrig mer gå dit om jag inte har en pappkasse på huvudet. I skrivande stund  har jag inget emot ett återbesök (vi går ju trots allt in gratis) eftersom bartendern förmodligen inte kommer ihåg mig då jag kan räkna ut med lilltån att han får ungefär en haldfull såna där erbjudanden, mer eller mindre rumsrena, per kväll. Dessutom så sa han att han var upptagen den där måndagmorgonen men skulle kolla sitt schema för öppningar. Han tyckte att jag var snygg.
Självförtroendeboost.

Hey dolls and darlings! Igar blev en lang dag. Vi var uppe i ett helt dygn, intensivt varre.

Vi akte till vackra Camden och kikade pa var forsta lagenhet igar. Eller rum. I hus. Anywho! Stort och bra rum, urgullig tjej att dela detta hus med, parkettgolv i den nyrenoverade koket och badrummet och en kanin. En ullig skuttig gosig liten kanin. Det absolut mest perfekta stalle att bo pa for oss som det nog gar att hitta. Om jag sager att jag nastan grat pa riktigt nar vi gick darifran sa forstar ni kanske vidden av detta. Och MITT i Camden ocksa. Hoppas, hoppas, hoppas att vi far rummet.

Darefter blev det saklart utekvall for att fira forsta dagen har. Joss och Marcus har vi saknat  supermycket (Hannababygos, dom halsar till dig massa!) sa det var kul att traffa dom igen, lika galet som det alltid har varit nar vi gar ut. paper blev det, for er som vet vad det innebar. For ovrigt var vi nog de enda tjejerna pa Entourage-vippen som rojde lite och INTE bara satt och putade med ass, lappar och tuttar och sag bittra ut, och da var vi anda ainte igang pa riktigt. Jag vet att dte ar mest massa dagboksrabbel nu, men jag ska forsoka fa till att fixa lite bilder ocksa.

Joss hade en kortlek med 52 best chatup-lines, sa vi utmanade varandra. Vi bestamde ett kort till var och en och sa var vi tvungna att anvanda linen minst en gang under kvallen. Marcus skulle leka doktor och forsoka ta av kladerna pa en tjej - det gick inge bra. Joss fuskade och forklarade for tjejen att det bara var ett "dare" - fusk. Siris skulle kora den dar med frimarkssamlingen, gick inte heller.
  Jag skulle beratta att min tandborste var bla och fraga mitt offer vilken farg han hade. Han svarade pa italienska. Antingen var det en undanmanover fran den 1,90 langa (hiigh heels) madam som attackerade honom eller sa fattade han faktiskt inte vad jag sa. Joss trodde pa forsta alternativet. Klackar ar intimidating.

Vart hostel dar vi bor nu verkar himla lovade. Forutom noll syre och hundra grader i rummet dar just vi bor.

Idag har vi bakispromenadat runt i omradet och bara njutit av att London ar bast i hela varlden och att vi ar har. Livet ar fantastiskt.

Nu är jag tillbaka igen, om än i lite annan form. Jag svor på allt som var heligt när jag startade den här bloggen att jag aldrig aldrig skulle göra den till en såndär dagboksblogg, för jag finner det ganska töntigt. Men nu så har jag inget val.
Om exakt 22 dagar befinner jag mig i London. Jag flyttar, på riktigt. Jag ska lämna trygga Sollentuna där jag har växt upp och ge mig ut i den stora världen och söka lyckan.
   Så numer, framför allt i början, så kommer bloggen att vara ganska dagboksaktig, och jag beklagar! Men jag vill ju att alla vackra människor som jag känner ska kunna ta del av mitt äventyr utomlands och då blir det som det blir. Jag har helt enkelt inte tid att sitta och ringa och mejla allihop.
Jag smygstartar med Londonbloggen redan nu för att nu börjar det faktiskt hända lite grejer. Om två veckor slutar jag på Coop, vilket jag faktiskt inte fäller många tårar för, jag har börjat organisera en packning så smått och lägenhetsfix och andra pikanta detaljer står för dörren. Nu kör vi.

Shhh, säg inget till någon än. Jag smygbloggar mitt i natten, men inte officiellt förrän imorgon...
Snart börjar äventyret. Alla får följa med.
PUSS!

Skit på er säger jag eder högaktningsfullt!
Nu börjar jag blogga igen efter student och Piiz and Löve uppehåll.
Jag är tillbaka. Typ.

1. Jag måste ringa mitt jobb och säga upp mig. Jag har inte vart där på lite mer än en månad
2. Jag måste hitta något att ha på mig på skivan på torsdag - Tema : "Ursäkta jag tror att jag har kommit fel.."
3. Jag måste hitta nått ravishingly snyggt att ha på mig på torsdag - jag har varit ful tre skivor i rad!
4. Jag måste skriva en enakts-pjäs om en historisk händelse till Litterär Gestaltning
5. Jag måste göra en kompskiss på Spice Girls - Wannabe till Ensamblen
6. Jag måste också måla naglarna och deklarera på skatteverket.se.

Jag har en hård dag framför mig imorgon..

Och såklart gick det inte bra. Det var jag och tre personer som gått i musikklass från mellanstadiet till gymnasiet och sjunger i kör och i stämmor typ jämt.  På en skala ett till tio miljoner så låg jag stadigt på en tvåa och sög.
Jag kunde inte hålla min superduperlåga alt-stämma utan glajdade in på melodin hela tiden. Jag kände mig som den mest obildade musikern i hela världen. I suck.

Eh asså.. jag får inte kebabpizzan och do the borka, borka ur hjärnan. Melodifestivalen är skadligt.

Tidig morgon och snart jobb.
Trots att det lockades och pockades så hade jag en snustorr kväll igår. Inga sockriga ciders eller kaloristinna öl, det kändes skönt att vara spiknykter. Tråkig, viktnojig och snål? Ja, kanske. Men vad gör man inte för att ångra den förra helgens svullparad.

Lite lagom med slagsmål och en helt sjuk oinbjuden gäst gjorde en ganska trevlig kväll på det hela taget.
En fråga:
Föreställ er att ni är ute. Du ser en kille som du träffade förra helgen och bestämmer dig för att gå fram och hälsa. Du säger "Hej xxx!"
Ingen reaktion så du prövar : "Känner du inte igen mig?" Fortfarande blankad, men du är totalt verklighetsfrånvänd och skämms inte över att han inte känner igen dig, så du fortsätter:
"Vi sågs ju förra helgen! Kan man sitta hos er?" Han svarar att det inte finns någon plats vid deras bord.
"Nehe, kan jag inte sitta i ditt knä då?"
Skulle du göra detta?! NEJ, och tacka fan för det.
Visst att hon var full som ett ägg, men flicka lilla (oh ja hon var klart minderårig) - man gör inte så.

Okej.. jag kaaanske är tillbaka... Får se om jag orkar fortsätta blogga eller om jag bara har en off day idag och har så fucking tråkigt att jag är ego och bloggar...

HAH! Vet exakt vad jag ska kalla mig från nu! Sara M. Glamourpoet. Det ska det stå på mitt visitkort ^^