Oxford är förevigt
Och nu så är det bara tre veckor kvar
Mitt uppe i allt det här så håller jag på att söka tilll universitet. Inte vilket som helst precis heller, utan Oxford University. Mitt älskade Oxford. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen - jag har aldrig varit så lycklig som mina tre EF-veckor i Oxford. Smal var jag också.
Jag är mitt uppe i den krångliga processen att söka till Oxford, rankat som världens andra bästa universitet. Kusen jag ska söka är English Language and Literature och innehåller allt som en anglofil och boknörd tycker om. Förhoppningsvis. Anywho! Jag har stött på fler än ett hinder på vägen, här skickar man inte bara in betygen inte. Jag måste skaffa referens från tidigare lärare i Engelska - inte helt lätt eftersom jag bara har haft en och hon har pensionerat sig. Betygen måste skrivas in ett och ett från det specialbeställda betygspappret på engelska (yes 29 kurser ska registreras). Jag måste också skriva ett personal statement. 4000 tecken där jag ska detaljerat beskriva varför jag förtjänar en plats på Oxford Uni. 4000 tecken rövslickeri. Men jag är ju ganska ego, så det borde ju inte vara så svårt, eller hur?
För att underlätta för mig att att överhuvudtaget komma in så har jag gjort en så kallad öppen ansökan. Jag har alltså inte valt vilket college jag vill gå på. För tro mig, skulle jag välja så skulle jag aldrig komma in. Helst av allt så vill jag gå på Magdalen College. När jag som fjortonåring såg byggnaden så sa jag till mig själv att där, där ville jag gå. Men så tycker även tusen sinom tusen andra som söker samma kurs på Magdalen.
Merton och Pembroke är också riktiga drömcolleges - J.R.R. Tolkien var professor och "fellow" där. Men nej, it's just not gonna happen. Imorgon ska jag rensa frukt i åtta timmar. Snacka om två olika världar.
En tripp down memory lane. Se så liten och oskyldig jag faktiskt har varit en gång i tiden. Oxford 2005.
Magdalen college, när jag såg det för första gången. Jag ska dit. Jag vill dit.
Mitt uppe i allt det här så håller jag på att söka tilll universitet. Inte vilket som helst precis heller, utan Oxford University. Mitt älskade Oxford. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen - jag har aldrig varit så lycklig som mina tre EF-veckor i Oxford. Smal var jag också.
Jag är mitt uppe i den krångliga processen att söka till Oxford, rankat som världens andra bästa universitet. Kusen jag ska söka är English Language and Literature och innehåller allt som en anglofil och boknörd tycker om. Förhoppningsvis. Anywho! Jag har stött på fler än ett hinder på vägen, här skickar man inte bara in betygen inte. Jag måste skaffa referens från tidigare lärare i Engelska - inte helt lätt eftersom jag bara har haft en och hon har pensionerat sig. Betygen måste skrivas in ett och ett från det specialbeställda betygspappret på engelska (yes 29 kurser ska registreras). Jag måste också skriva ett personal statement. 4000 tecken där jag ska detaljerat beskriva varför jag förtjänar en plats på Oxford Uni. 4000 tecken rövslickeri. Men jag är ju ganska ego, så det borde ju inte vara så svårt, eller hur?
För att underlätta för mig att att överhuvudtaget komma in så har jag gjort en så kallad öppen ansökan. Jag har alltså inte valt vilket college jag vill gå på. För tro mig, skulle jag välja så skulle jag aldrig komma in. Helst av allt så vill jag gå på Magdalen College. När jag som fjortonåring såg byggnaden så sa jag till mig själv att där, där ville jag gå. Men så tycker även tusen sinom tusen andra som söker samma kurs på Magdalen.
Merton och Pembroke är också riktiga drömcolleges - J.R.R. Tolkien var professor och "fellow" där. Men nej, it's just not gonna happen. Imorgon ska jag rensa frukt i åtta timmar. Snacka om två olika världar.
En tripp down memory lane. Se så liten och oskyldig jag faktiskt har varit en gång i tiden. Oxford 2005.
Magdalen college, när jag såg det för första gången. Jag ska dit. Jag vill dit.
Kommentarer
Trackback