Sara M

Jag åker hem. Och på samma gång så åker jag bort. Jag bodde i lilla Sollentuna i mer än arton år, flyttade hit för tre månader sedan och nu vet jag inte riktigt vad som är min bas. Jag har min lilla familj här i London och det känns konstigt att åka bort från dem och fira jul utan dem, det är ju här jag lever och bor. Sverige känns avlägset, som någonting jag har lämnat bakom mig. Jag bor inte längre i mitt rum, det kommer inte att se ut som när jag lämnade det sist. Det är uppriktigt sagt läskigt. Jag ska åka hem inatt och om fem dagar så ska jag åka hem igen. Jag har två hem, och på samma gång har jag inget. Jag är inte hemma här och inte där. En väldigt konstig känsla.

Har dragit på mig en förkylning vilket är fullkomligt idiotiskt med tanke på att jag ska hälsa på farmor och farfar som ICKE får smittas. Jag får väl sno ett munskydd av mamma och pappa och ha på juldagen... I lördags var det födelsedagsfestis för Matt (inte Matt som jag dejtade utan hans housemate. Samma namn. Komplicerat värre), Kvällen gav mig en funderare angående ålder, hur liten jag faktiskt är i jämförelse med många i branschen och som jag umgås med utanför familjen. Lite stolt blir jag faktiskt över mig själv - arton år och utflyttad till ett annat land. Det är det inte alla som har lyckats med.
Anywho - lördagen var väldigt top notch. Alla i det där huset är sådana där som man vill hänga med jämt.  Ska försöka bli bättre på att sköta mina vänner här borta. Sedan jag mer eller mindre flyttade in på jobbet så ser jag knappt min fru längre... Skärpning.

Sverige inatt! Äntligen! PUSS