Back to the Future
Framtiden står och knackar på dörren. God knows vad jag vill. Jag borde vilja bli jurist av hela mitt hjärta och skaffa mig ett normalt och bra liv i en förort med en fantastisk och jämställd man (som självklart klarar av familjen samtidigt som han jobbar) och två väluppfostrade söta barn (alt. tre). Men.
Alternativt, så.. näe, det finns nog inget alternativ till vad jag borde vilja bli. Och en del av mig vill faktiskt ovanstående, tro det eller ej. Jag vet redan vad mina tre, eller två, barn ska heta och jag vet vad jag vill jobba med inom juridiken och hur huset ska se ut som vi ska bo i, like all other girls. Men en sån framtid lockar mig inte. I need more than that.
Jag vill skriva. Det är allt jag begär egentligen. Att någon ska se att den finns en liten gnutta intelligens och talang bakom det jag skriver och gilla mina dikter eller mina böcker.
En annan del vill sjunga. Yes, så tonåring-ig, naiv och verklighetsfrånvänd är jag så att jag vill sjunga. Det finns inget som mäter sig med att stå framför en publik som bara jublar, tro mig jag sjöng Spice Girls inför 600 pers som alla sjöng med och skrek av lycka och fylla. Det finns ingen adrenalinkick i världen som kan jämföras med performance.
När jag blir stor ska jag bli allt jag vill.
Det värsta är att sluta i en ful lägenhet, men en ful karl i nätundertröja och fem barn som skriker på mat medans jag serverar snabbmakaroner och köttbullar med felix ketchup för att det är det enda jag har råd med, utan att ens ha försökt att nå mina drömmar. Fy.
Alternativt, så.. näe, det finns nog inget alternativ till vad jag borde vilja bli. Och en del av mig vill faktiskt ovanstående, tro det eller ej. Jag vet redan vad mina tre, eller två, barn ska heta och jag vet vad jag vill jobba med inom juridiken och hur huset ska se ut som vi ska bo i, like all other girls. Men en sån framtid lockar mig inte. I need more than that.
Jag vill skriva. Det är allt jag begär egentligen. Att någon ska se att den finns en liten gnutta intelligens och talang bakom det jag skriver och gilla mina dikter eller mina böcker.
En annan del vill sjunga. Yes, så tonåring-ig, naiv och verklighetsfrånvänd är jag så att jag vill sjunga. Det finns inget som mäter sig med att stå framför en publik som bara jublar, tro mig jag sjöng Spice Girls inför 600 pers som alla sjöng med och skrek av lycka och fylla. Det finns ingen adrenalinkick i världen som kan jämföras med performance.
När jag blir stor ska jag bli allt jag vill.
Det värsta är att sluta i en ful lägenhet, men en ful karl i nätundertröja och fem barn som skriker på mat medans jag serverar snabbmakaroner och köttbullar med felix ketchup för att det är det enda jag har råd med, utan att ens ha försökt att nå mina drömmar. Fy.
Kommentarer
Trackback