Sara M

Jag är fortfarande inte frisk och har därför för lite att göra. Här kommer därför en krönika som kanske skulle kommit med i skoltidningen om jag inte fårr för mig att publicera den här, tralalaaa

Jag är lång. Nästan nio centimeter över svensk kvinnlig medellängd, som ligger på 1,66 meter över havet. Ibland är det bra, ibland tycker jag att det är riktigt illa och förbannar mina gener. Många undrar hur min 168 centimeters mamma och 176 centimeters pappa har lyckats producera två relativt långa döttrar. Det är nog våra svenniga soldat-gener. Och det hade kunnat bli längre, om jag hade haft raka knän så hade jag förmodligen varit närmare 1,77. Jag som redan vinglar runt på giraffben och tycker att jag ståtar ganska högt, rent längdmässigt.
    Ur många synpunkter är det bättre att vara kort. Ur danssynpunkt till exempel, det är mycket lättare att göra avancerade lyft med en tjej som är liten. Hur skulle jag någonsin kunna vara med i let's dance/so you think you can dance? Sätt på mig de tiocentimetersklackar som krävs för att dansa chacha och du får svårt att finna mig en danspartner som är längre än mig.
   Ur pojksynpunkt är det också lättare av flera anledningar. Man har ett mycket störra utbud eftersom man ALLTID är kortare än sitt uttänkta manliga offer (utom om man vill ha Frankie Muniz, ni vet han i Malcolm in the Middle, som är 1,63 i strumplästen). Killar har en tendens att nästan bli sårade av att man är längre, har jag upptäckt av egen erfarenhet. Jag vågade inte ha klackar över tre-fyra centimeter så sent som för ett och ett halvt år sedan, mindre än så till och med, för jag blev längre än de flesta killar och kände mig otroligt o-snygg. Kortare tjejer kan ha alla höjder på klackar utan att bli över 1.80, vilket jag blir alltför lätt. Många män/pojkar känner sig också mer macho om de har en tjej modell mini som de skulle kunna slänga över axeln om de ville, samt lyfta av flera anledningar.
   Tjejer som är petite ser aldrig intimidating ut, oavsett hur kort klänningen är, för folk har inte tuttar, alt bakdel i ögonhöjd/rakt i fejan. Petite tjejer är söta. Jag är aldrig söt, sådär Rachel Bilson söt som Tingeling. Jag blir på sin höjd (efter månader av träning) lite amason, lång och ståtlig. Typ.
   Dock finns det såklart positiva grejer med att vara lång. Modeller är långa, för de som önskar sig det yrket. Det är lätt att synas eftersom man sticker upp ovanför alla andra vilket man också drar enorm nytta av på konserter/festivaler där man faktiskt ser scenen och inte bara ryggen på den svettiga killen som står framför.
   Något annat som jag uppskattar väldigt mycket är att man lättare ser äldre ut. Oavsett om det handlar om att lura en dörrvakt eller ljuga om åldern för någon snygg människa så är det ett plus i kanten om du är lång. Och så har jag faktiskt träffat en hel del karlar som tycker att det är fint med långa tjejer och som gillar amason-stilen också. Och vem bryr sig om jag blir 1,85 lång i mina nyaste klackar så länge som kapet är 1,90.
   När det blir dylika debatter om lång versus kort så är jag glad att jag sysslar med neutrala saker. Inom skrivande och musik spelar det tack och lov ingen roll. Mickstativ kan man båda höja och sänka till tillräcklig nivå och de flesta stolar framför skrivbord är också adjustable. Det finns mycket som funkar för alla längder och alla tjejer.
   Så för att få slut på det hela, och för att min egen bitterhet inte ska svämma över, let's make a deal. Om jag är lång och vacker, så är du kort och vacker. Och om vi letar tillsammans så hittar vi nog positiva sidor med allas våra livssituationer när det kommer till längden. Om jag och alla andra långa giraffer slutar vara avis på alla kortisar och vice versa så blir vi nog aningen gladare. Och så ska vi gå samman mot de som verkligen är våra fiender. De av medellängd. Vänta bara. Vi utanför normen smider på en hämnd mot er. Beware.

/ Sara The Giraffe