Sara M

Hjälp vad det inte blir mycket bloggande när man inte har något eget internet. Jag sitter på McDonken och snor av deras gratisinternet. Det kan nog ta ett tag innan vi har fixat internet till lägenheten. Nu ska vi ju försöka landa först och främst och få i ordning våra liv.
Idag blir det mitt fjärde pass på The Porterhouse. Det är en hel del springa i trappor och framför allt en massa plock av glas. Allt för 5 pund och 75 pence i timman. Vi får väl se hur länge jag står ut med den pisslönen, men jag har illafall roligt på jobbet. Tro det eller ej, men att servitrisa och plocka glas är inte helt fel, och jag får ju dessutom gratis motion minst sex timmar om dagen. På tal om sex timmar, reglerna för anställning i England är inte riktigt lika trevliga som hemma. Jag är ju van vid minst en kvarts rast på fem timmar hemmavid på Coopan - när jag sa det till mina fellow collegues så stod dom bara och gapade. Följande gäller i the UK: upp till sex timmar = ingen rast, sju-åtta timmar = tjugo minuter, nio timmar eller mer = trettio minuter. Slaveri skulle vi bekväma svenskar säga. Szymon på Porter som är från Polen säger att jag bara är bortskämd.
Just nu så har vi lite gäster i lägenheten, Viktor och Sebbe har inte hittat ackomodation i London ännu så dom sussar hos oss för tillfället. Detta innebär att vi är tre i min säng.
Viktor är känd som The Swedish King bland grabbarna på The Porter sedan dom fick veta att han sover med två söta flickor. Dom är lite imponerade.
Nu är det jobb hela veckan lång tills på söndag. Snart kommer världens bästaste familj på besök också. Jag är väldigt mammig och pappig och systrig these days. Det är mer läskigt än vad man tror att flytta hemifrån och veta att det liksom inte går att träffa dom när som helst. Jag känner mig ganska liten ibland, men känslan av att allt är underbart är större. Speciellt när man vaknar i sin lägenhet och tittar ut genom fönstret över Islingtons utkanter (vi bor precis exakt på gränsen mellan Islington och Hackney). Då är världen i min hand.
PUSS