Sara M

Nu har jag äntligen varit hos tandis. Mamma tandis. Pappa tandis. Ända sedan jag var liten har jag funnit det otroligt skrämmande att gå till tandläkaren, fast på ett helt annat sätt än för andra ungar. Mamma har aldrig varit några problem, mamma är alltid mamma, men min far, han blir Doktor Malm han. När man går till pappa tandis så genomgår denna gedmytlige man en förändring. Det är som om det bor en underlig ande i hans fula jobbglasögon. De dåliga skämten och myspappan försvinner, kvar är en "hmmm"-ande och "initial karies på 3-5"- ande tandläkare. Det går inte att skämta med honom eller prata om annat. Han har pondus, fokus och total koncentration. Min pappa är nog en himla bra tandläkare. Fast jag tycker fortfarande bättre om mamma, för hon klappar mig på kinden efter att hon har skrapat bort min tandsten och det blöder lite granna. och så får jag en puss när jag har varit duktig, som idag.