Sara M

Känslan när jag hoppade av tåget vid Clapham Junction var nästan obeskrivlig. Jag ville bara springa hela vägen ( typ 100 meter men iallafall) hem och krama sönder mina flatmates, alla tre. Men jag hade en väska som vägde 22 kilo på grund av tio kilo smuggelmat och två stora handbagage som bestod av fyra påsar jordnötsringar och en fetepåse med sourcream&onion chirre så jag gick lugnt och sansat. Borta bra men hemma helt klart bäst.

F.ö. så är jag vid det här laget bundis med både Jossans, Adams och Tess familj. Why? Mycket simpelt - hemtelefonen står i mitt rum och alla glada svenska och sydafrikanske släktingar inser inte att halv tolv på morgonen då är ingen vaken. Förutom jag då som såklart väcks av signalen. Vissa lär sig aldrig. Papi ringde mig halv tio en gång. Det gör han aldrig om.

Onsdag är det smygöppning av den nya B@1 vid Spitalfields, Liverpool Street där Tess ska bartendra rumpan av sig och kollega sig med Al, Damo och Ian. Jag, Tom, Jossan och nya Soho-pojken Anthony är lediga på onsdag och jag bara antar att både Nash och Cheesy också hakar. Messy business indeed. PLUS att jag har fått ledigt på min födelsedag när min käraste Carro äntligen kommer tillbaka till London. Jag förbereder mig redan och det är nog lika bra det.