Sweden nästa!
Jag åker hem. Och på samma gång så åker jag bort. Jag bodde i lilla Sollentuna i mer än arton år, flyttade hit för tre månader sedan och nu vet jag inte riktigt vad som är min bas. Jag har min lilla familj här i London och det känns konstigt att åka bort från dem och fira jul utan dem, det är ju här jag lever och bor. Sverige känns avlägset, som någonting jag har lämnat bakom mig. Jag bor inte längre i mitt rum, det kommer inte att se ut som när jag lämnade det sist. Det är uppriktigt sagt läskigt. Jag ska åka hem inatt och om fem dagar så ska jag åka hem igen. Jag har två hem, och på samma gång har jag inget. Jag är inte hemma här och inte där. En väldigt konstig känsla.
Har dragit på mig en förkylning vilket är fullkomligt idiotiskt med tanke på att jag ska hälsa på farmor och farfar som ICKE får smittas. Jag får väl sno ett munskydd av mamma och pappa och ha på juldagen... I lördags var det födelsedagsfestis för Matt (inte Matt som jag dejtade utan hans housemate. Samma namn. Komplicerat värre), Kvällen gav mig en funderare angående ålder, hur liten jag faktiskt är i jämförelse med många i branschen och som jag umgås med utanför familjen. Lite stolt blir jag faktiskt över mig själv - arton år och utflyttad till ett annat land. Det är det inte alla som har lyckats med.
Anywho - lördagen var väldigt top notch. Alla i det där huset är sådana där som man vill hänga med jämt. Ska försöka bli bättre på att sköta mina vänner här borta. Sedan jag mer eller mindre flyttade in på jobbet så ser jag knappt min fru längre... Skärpning.
Sverige inatt! Äntligen! PUSS
En vecka kvar
Jag lär mig sakta men säkert att bli en bra bartender. Det är mycket information och rutiner pa en gang, speciellt som jag samtidigt ska jobba i hundratjugo kilometer i timmen. Varan brutalt ärliga barback Tom gor mina dagar lite lättare - vi har insett att eftersom han inte litar pa kvinnor och jag inte pa män sa funkar det perfekt. Det känns skont att ha hittat en storebror i all villervalla. Speciellt en person som inte hycklar och forsoker linda in allting i bomull bara for att jag är tjej - det händer ganska ofta i den här stan.
Idag ska jag finally fa igang ett bankkonto. NatWest, bara att halla tummarna for att dom är snälla.
PUSS
Dags att stå på egna ben
Jag HATAR bankerna i det här landet. Man ska i princip ha med sig alla bevis som finns för att få öppna ett konto - inkluseive tre månaders kontoutdrag hemifrån. Jag blir tokig....
Att karlar är strunt har jag nu garanterat fastställt, så det är tags att ta tag i lite lösa tåtar i mitt liv och röja upp lite. (Carro, Jossan, Siri och pojkarna supportar bäst av alla för övrigt.) Jag hade tänkt börja ta hand om min kropp lite granna och skära ned på skräpmaten och chokladen. Förutom att jag hade planerat att bli snygg så ska jag ju trots allt hem i jul och då kommer det att bli en hel del mat. Sen ska jag skriva igen. Få ur mig allt istället för att ligga hemma och tjura. Mitt liv är numera ett projekt som ska röjas upp. Ut med alla dumheter och dumma vanor och in med fina saker så att jag hinner bli snäll (och snygg) till jul.
Jobbet är iallafall underbart. Som enda bruden i baren så blir man mer eller mindre attackerad - men sånt är bara roligt. Man måste erkänna att det är en förtroendeboost som heter duga. Det här känns verkligen som början på något riktigt bra.
PUSS allihop
HURRA och BAJS
Det ar mer eller mindre bajs har i London. Om vi borjar med det positiva sa funkar det nya jobbet superbra. Jag ar enda tjejen bakom baren (inkluderat barbacks) och det ar bara jag bakom baren som INTE ar italienare. Man kan tro att detta borde skapa en hel del problems, men icke da! Jag kampar i en mansdominerad varld och ager dom alla (typ). Jag ar forberedd pa en hel del orattvisor, och har fatt en hel del redan typ: "tjejer ska inte lyfta saker" vilket bara gjorde att jag lyfte minst lika mycket som grabbarna och deklarerade att jag i fortsattningen ocksa ville bli anropad nar saker skulle goras. Fram for jamlikhet!
Det negativa som overskiner allt just nu ar att jag inte gick vidare pa Oxford. Eftersom jag har dromt om Oxford sen 2005 och verkligen har lagt ner mitt hjarta och min sjal i det har sa mar jag val kanske inte pa topp just nu. Men med tiden gar det forhoppningsvis over. Jag har massa stod fran flatmates och sa var Lisa och Klasen har i helgen och supportade mig massor (tack forresten om nagon av er laser det har).
Imorron ska jag gora ett litet modelljobb for Entourage, det har VIP foretaget som varan kompis Joss jobbar med och sen blir det Movida hela natten!
Man far forsoka se den ljusa sidan. En Pornstar Martini sa loser sig allt
PUSS pa er alla!