Det bor flygdjur i mina tarmar.
Imorgon händer en stor sak. Jag ska på intervju på EF Språkresor för ett jobb i London. Jag vill nästan inte ens skriva ut det, I don't want to jinx it. Jag är jätte jätte jättenervös. Det är inte bara ett par små fjärilar, jag har hela jävla Fjärilshuset i magen, inklusive papegojorna och den där buktalar-apan som fanns där när man var liten.
Back to the Future
Framtiden står och knackar på dörren. God knows vad jag vill. Jag borde vilja bli jurist av hela mitt hjärta och skaffa mig ett normalt och bra liv i en förort med en fantastisk och jämställd man (som självklart klarar av familjen samtidigt som han jobbar) och två väluppfostrade söta barn (alt. tre). Men.
Alternativt, så.. näe, det finns nog inget alternativ till vad jag borde vilja bli. Och en del av mig vill faktiskt ovanstående, tro det eller ej. Jag vet redan vad mina tre, eller två, barn ska heta och jag vet vad jag vill jobba med inom juridiken och hur huset ska se ut som vi ska bo i, like all other girls. Men en sån framtid lockar mig inte. I need more than that.
Jag vill skriva. Det är allt jag begär egentligen. Att någon ska se att den finns en liten gnutta intelligens och talang bakom det jag skriver och gilla mina dikter eller mina böcker.
En annan del vill sjunga. Yes, så tonåring-ig, naiv och verklighetsfrånvänd är jag så att jag vill sjunga. Det finns inget som mäter sig med att stå framför en publik som bara jublar, tro mig jag sjöng Spice Girls inför 600 pers som alla sjöng med och skrek av lycka och fylla. Det finns ingen adrenalinkick i världen som kan jämföras med performance.
När jag blir stor ska jag bli allt jag vill.
Det värsta är att sluta i en ful lägenhet, men en ful karl i nätundertröja och fem barn som skriker på mat medans jag serverar snabbmakaroner och köttbullar med felix ketchup för att det är det enda jag har råd med, utan att ens ha försökt att nå mina drömmar. Fy.
Alternativt, så.. näe, det finns nog inget alternativ till vad jag borde vilja bli. Och en del av mig vill faktiskt ovanstående, tro det eller ej. Jag vet redan vad mina tre, eller två, barn ska heta och jag vet vad jag vill jobba med inom juridiken och hur huset ska se ut som vi ska bo i, like all other girls. Men en sån framtid lockar mig inte. I need more than that.
Jag vill skriva. Det är allt jag begär egentligen. Att någon ska se att den finns en liten gnutta intelligens och talang bakom det jag skriver och gilla mina dikter eller mina böcker.
En annan del vill sjunga. Yes, så tonåring-ig, naiv och verklighetsfrånvänd är jag så att jag vill sjunga. Det finns inget som mäter sig med att stå framför en publik som bara jublar, tro mig jag sjöng Spice Girls inför 600 pers som alla sjöng med och skrek av lycka och fylla. Det finns ingen adrenalinkick i världen som kan jämföras med performance.
När jag blir stor ska jag bli allt jag vill.
Det värsta är att sluta i en ful lägenhet, men en ful karl i nätundertröja och fem barn som skriker på mat medans jag serverar snabbmakaroner och köttbullar med felix ketchup för att det är det enda jag har råd med, utan att ens ha försökt att nå mina drömmar. Fy.
Vart är peppen!
Jag som trodde att jag skulle bli duktigare på att uppdatera. Men nej.
Idag är det en vecka utan socker, jag kan ju inte säga att jag njuter precis för alla gångetr tidigare när jag har slutat så har kilona rasat på dirren, men den här gången så gör dom ingenting. Dom bara sitter kvar. Vi har alltså kommit till den kritiska punkten när jag inser att jag måste slita med alkohol också för att få något resultat. Att jag numera lagar min egen mat varje dag (nästan) tillför nog inte så mycket heller, eftersom det knappast blir kokt torsk utan snarare massa massa rött kött och kyckling eftersom det är enkelt och lätt. Mycket grönsaker dock och inte så mycket carbs. Väldigt GI. Trots GI så trampar jag stadigt på mina sex kilo plus sedan London. And i don't like it.
Peppen behövs för att orka! Känner du peppen? Om jag bara kan börja förlora lite vikt så känner jag nog peppen snart jag också..
Idag är det en vecka utan socker, jag kan ju inte säga att jag njuter precis för alla gångetr tidigare när jag har slutat så har kilona rasat på dirren, men den här gången så gör dom ingenting. Dom bara sitter kvar. Vi har alltså kommit till den kritiska punkten när jag inser att jag måste slita med alkohol också för att få något resultat. Att jag numera lagar min egen mat varje dag (nästan) tillför nog inte så mycket heller, eftersom det knappast blir kokt torsk utan snarare massa massa rött kött och kyckling eftersom det är enkelt och lätt. Mycket grönsaker dock och inte så mycket carbs. Väldigt GI. Trots GI så trampar jag stadigt på mina sex kilo plus sedan London. And i don't like it.
Peppen behövs för att orka! Känner du peppen? Om jag bara kan börja förlora lite vikt så känner jag nog peppen snart jag också..
London baby, frickin LONDON
Ibland är livet så surrealistiskt. Nu är det två månader och två veckor tills jag flyr mitt hemland på obestämd tid. Uppriktigt så kan jag svara att jag inte vet när jag kommer hem, när folk frågar mig.
Ända sedan jag som elvaåring öppnade en Harry Potterbok så har jag drömt om England. När jag var tolv år och gick i sexan bestämde jag mig för att jag skulle flytta till London efter gymnasiet. Då var det så abstrakt och långt borta och här står jag nu med lite tjockisångest och framtiden i handen. Det som förut bara var en dröm är på väg att gå i uppfyllelse, och ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det.
Vi vet inte vart vi ska bo, inte vad vi ska jobba med eller riktigt vart. Vi har varandra och den vackraste staden i världen, och det är vad som betyder något. Vi är på väg ut på vårt livs äventyr och för första gången i våra extremt planerade pedantliv så vet vi inte vart vägen bär oss.
London is only a teardrop away..
Ända sedan jag som elvaåring öppnade en Harry Potterbok så har jag drömt om England. När jag var tolv år och gick i sexan bestämde jag mig för att jag skulle flytta till London efter gymnasiet. Då var det så abstrakt och långt borta och här står jag nu med lite tjockisångest och framtiden i handen. Det som förut bara var en dröm är på väg att gå i uppfyllelse, och ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det.
Vi vet inte vart vi ska bo, inte vad vi ska jobba med eller riktigt vart. Vi har varandra och den vackraste staden i världen, och det är vad som betyder något. Vi är på väg ut på vårt livs äventyr och för första gången i våra extremt planerade pedantliv så vet vi inte vart vägen bär oss.
London is only a teardrop away..
Tidningskris
Mina mordiska föräldrar stör salt i mina sår. Inte nog med att jag ska upp på morgonen, jag ska upp utan SvD! Jag har läst Svenska Dagbladet till frukost så länge jag kan minnas. Och de mornar där den av någon anledning inte har dykt upp så har det varit katastrof och jag har fått springa upp och hämta en bok alternativt läsa Icakuriren.
Alla ungar borde ha morgontidning under sin uppväxt. Det främjar läsning och allmänbildning. Jag hade nästan alltid alla rätt på nutidskryssen i mellan/högstadiet (jag brukade oftast ha fel på sportfrågorna, surprise, surprise!), tack vare Svenskan. Bara en sån sak.
Nu är den borta. I två veckor. Och jag blir ett monstrum. Jag måste ha min morgontidning, jag känner mig helt avklippt från omvärlden utan den! Visst, visst Aftonbladet, Expressen och DN läser jag på internet eller på jobbet, men det är inte samma sak. Jag vill ha min dagliga dos av papperstidning till frukost, annars blir jag inte en snäll människa.
SEX! Mitt på blanka tisdagen...
Tema sex nr 1:
Amelia Adamo är en sån där som jag ska bli när jag blir stor. Tidningsmogul, författare och snuskigt rik. Och så har hon en massa bra idéer. Idag sommarpratade hon på temat "Ungdomar och sex" (bland annat). Hon anser att ungdomar har FÖR LITE sex. Quote: "Jag tror att det liggs sked för mycket. Ungdomar ska hoppa ner i lakanen och inte ligga sked med varandra."
Om jag trodde någonting om Amelia Adamo så var det nog inte att hon var jordens liberalaste. Förstå hur mycket hennes barnbarn måste älska henne (när de blir tillräckligt stora för att fatta hur häftig hon är). När jag blir stor ska jag också ha en tidning uppkallad efter mig och vara världens coolaste mormor, precis som hon.
Tema sex nr 2:
Idag när jag satt i kassan så handlade det en kille i 25+ kategorin, någon gång efter tolv nöär det var lagom lite folk. Helt ogenerat slänger han upp babyolja, sprutgrädde och kondomer (och en mjölk och tre äpplen, men det är oväsentligt). Jag hade så svårt att hålla mig för skratt att jag inte visste vad jag skulle göra. Men men, halvperverterade småbarnsföräldrar ska ju ha sitt lilla roliga dom också...
Det kan ju komma ett Tema sex nr 3 innan kvällen är över, but I doubt it.
Amelia Adamo är en sån där som jag ska bli när jag blir stor. Tidningsmogul, författare och snuskigt rik. Och så har hon en massa bra idéer. Idag sommarpratade hon på temat "Ungdomar och sex" (bland annat). Hon anser att ungdomar har FÖR LITE sex. Quote: "Jag tror att det liggs sked för mycket. Ungdomar ska hoppa ner i lakanen och inte ligga sked med varandra."
Om jag trodde någonting om Amelia Adamo så var det nog inte att hon var jordens liberalaste. Förstå hur mycket hennes barnbarn måste älska henne (när de blir tillräckligt stora för att fatta hur häftig hon är). När jag blir stor ska jag också ha en tidning uppkallad efter mig och vara världens coolaste mormor, precis som hon.
Tema sex nr 2:
Idag när jag satt i kassan så handlade det en kille i 25+ kategorin, någon gång efter tolv nöär det var lagom lite folk. Helt ogenerat slänger han upp babyolja, sprutgrädde och kondomer (och en mjölk och tre äpplen, men det är oväsentligt). Jag hade så svårt att hålla mig för skratt att jag inte visste vad jag skulle göra. Men men, halvperverterade småbarnsföräldrar ska ju ha sitt lilla roliga dom också...
Det kan ju komma ett Tema sex nr 3 innan kvällen är över, but I doubt it.