Sara M

Jag ringde precis för att sjukanmäla mig till jobbet (nej inte riktigt frisk än) OCH NÅGON SVARADE! Klockan hade precis slagit om till 00.00 och en person i andra änden svarade! Jag blev helt chockad och fick knappt fram ett ord. Ingen kan komma och säga att myrorna på Anthill inte jobbar hårt, men fy fan, 00.00 en fredag/lördag... har folk inget bättre för sig på mitt jobb?
Sedan undrade jag vad för slags telefonintervjuer han gjorde mitt i natten en fredag. Sedan insåg jag ju att det faktiskt finns de på jobbet som inte intervjuar. Men en sådan bild som jag fick i huvudet, det kommer jag att leva på hela natten.

Ibland känner man sig gammal. Jag mötte precis en yngre släkting på bussen, märkbart påverkad av sköna drycker. Hon och hennes hundraarton kompisar med hög promillehalt och dylik ljudvolym. Fjorton år är hon, drygt. Situationen behöver ej beskrivas närmare. Jag kände mig så gammal.

För övrigt tog jag tag i ungen och påminde henne om att vi var distant relatives (mitt luffiga yttre och alkoholen gjorde så att hon inte kände igen mig) och att om hon ville ha skjuts hem så kunde hon få det. Jag har gjort dagens goda gärning.

Jag är fortfarande inte frisk och har därför för lite att göra. Här kommer därför en krönika som kanske skulle kommit med i skoltidningen om jag inte fårr för mig att publicera den här, tralalaaa

Jag är lång. Nästan nio centimeter över svensk kvinnlig medellängd, som ligger på 1,66 meter över havet. Ibland är det bra, ibland tycker jag att det är riktigt illa och förbannar mina gener. Många undrar hur min 168 centimeters mamma och 176 centimeters pappa har lyckats producera två relativt långa döttrar. Det är nog våra svenniga soldat-gener. Och det hade kunnat bli längre, om jag hade haft raka knän så hade jag förmodligen varit närmare 1,77. Jag som redan vinglar runt på giraffben och tycker att jag ståtar ganska högt, rent längdmässigt.
    Ur många synpunkter är det bättre att vara kort. Ur danssynpunkt till exempel, det är mycket lättare att göra avancerade lyft med en tjej som är liten. Hur skulle jag någonsin kunna vara med i let's dance/so you think you can dance? Sätt på mig de tiocentimetersklackar som krävs för att dansa chacha och du får svårt att finna mig en danspartner som är längre än mig.
   Ur pojksynpunkt är det också lättare av flera anledningar. Man har ett mycket störra utbud eftersom man ALLTID är kortare än sitt uttänkta manliga offer (utom om man vill ha Frankie Muniz, ni vet han i Malcolm in the Middle, som är 1,63 i strumplästen). Killar har en tendens att nästan bli sårade av att man är längre, har jag upptäckt av egen erfarenhet. Jag vågade inte ha klackar över tre-fyra centimeter så sent som för ett och ett halvt år sedan, mindre än så till och med, för jag blev längre än de flesta killar och kände mig otroligt o-snygg. Kortare tjejer kan ha alla höjder på klackar utan att bli över 1.80, vilket jag blir alltför lätt. Många män/pojkar känner sig också mer macho om de har en tjej modell mini som de skulle kunna slänga över axeln om de ville, samt lyfta av flera anledningar.
   Tjejer som är petite ser aldrig intimidating ut, oavsett hur kort klänningen är, för folk har inte tuttar, alt bakdel i ögonhöjd/rakt i fejan. Petite tjejer är söta. Jag är aldrig söt, sådär Rachel Bilson söt som Tingeling. Jag blir på sin höjd (efter månader av träning) lite amason, lång och ståtlig. Typ.
   Dock finns det såklart positiva grejer med att vara lång. Modeller är långa, för de som önskar sig det yrket. Det är lätt att synas eftersom man sticker upp ovanför alla andra vilket man också drar enorm nytta av på konserter/festivaler där man faktiskt ser scenen och inte bara ryggen på den svettiga killen som står framför.
   Något annat som jag uppskattar väldigt mycket är att man lättare ser äldre ut. Oavsett om det handlar om att lura en dörrvakt eller ljuga om åldern för någon snygg människa så är det ett plus i kanten om du är lång. Och så har jag faktiskt träffat en hel del karlar som tycker att det är fint med långa tjejer och som gillar amason-stilen också. Och vem bryr sig om jag blir 1,85 lång i mina nyaste klackar så länge som kapet är 1,90.
   När det blir dylika debatter om lång versus kort så är jag glad att jag sysslar med neutrala saker. Inom skrivande och musik spelar det tack och lov ingen roll. Mickstativ kan man båda höja och sänka till tillräcklig nivå och de flesta stolar framför skrivbord är också adjustable. Det finns mycket som funkar för alla längder och alla tjejer.
   Så för att få slut på det hela, och för att min egen bitterhet inte ska svämma över, let's make a deal. Om jag är lång och vacker, så är du kort och vacker. Och om vi letar tillsammans så hittar vi nog positiva sidor med allas våra livssituationer när det kommer till längden. Om jag och alla andra långa giraffer slutar vara avis på alla kortisar och vice versa så blir vi nog aningen gladare. Och så ska vi gå samman mot de som verkligen är våra fiender. De av medellängd. Vänta bara. Vi utanför normen smider på en hämnd mot er. Beware.

/ Sara The Giraffe

Nu ska jag radda upp en del anledningar till varför Gud tycker lite illa om mig just nu

1. Jag missade The Hoosiers konsert på Hovet. Det sög och suger pung. Hårig, otvättad och svettig pung.
2. Jag är supermegadundersjuk(anledningen till att jag missade The Hoosiers) med ont i halsen och nackspärr från korsryggen och upp.
3. Jag förlorade med typ 300 poängs marginal nästan varje gång vi spelade kort på landet. Jag vann aldrig.
4. Alla mina pengar är öronmärkta, så jag kan inte gör någonting som kostar.
5. Jag har slutat dansa.
6. Jag är inte i London.
7. Jag är inte gift med Danny Jones

Gud är elak.

När mina älskade föräldrar för ovanlighetens skull INTE är hemma då passar det på att göra ont utav bara den i en av mina kindtänder i överkäken (till vänster, intr. klubb. anteckn.). Vad ska jag ha föräldrar med såna specialkunskaper till om de inte är hemma när jag behöver dem!


För övrigt blev jag väldigt glad igår när jag fick sms:
"Love you! Papi"
Det gulligaste är att min pappa inte är en sån som skickar sms, det är för krångligt. Något annat gulligt som min far har börjat lägga sig till med är att ringa mig från mobilen, trots att han är hemma. Det är ju jobbigt att gå till en telefon när man redan har en i fickan. Sådan fader, sådan dotter. Min pappa är bäst!

Nog för att jag hatar country av hela mitt hjärta och min själ. Men en låt med en sånhär titel/refräng är ju bara unstoppable.

Min depression är så djup och detta problem så stort att jag inte har vågat prata om detta öppna sår i mitt hjärta förrän nu. Jag har vetat om detta länge, kännt att det var på väg. och nu är jag så fylld av känslor så att själen nästan sprängs. Det här var det värsta som kunde hända mig, och hur ska jag någonsin klara mig ur detta mörker.



VARFÖR GUD, VARFÖÖÖÖÖR?! Han skulle ju bli kär i mig! Uäh.

Jag släpper inte det här med Klas lilla beverage. Eftersom den var tysk så kan det inte ha varit champagne, alltså måste det ha varit tyskt bubbelvin. Dock så viskade en liten fågel i mitt öra att om den var från typ 1942 så kunde det vara möjligt att det var champagne eftersom Tyskland hade Frankrike då och var ett och samma land (typnästan) och tyskarna bestämde. Den smakade tydligen som om den var från 1942, vilket styrker den teorin.
Bara Klas vet sanningen

Jag har diskuterat med en vän om min möjliga framtid som mor. Jag kom snabbt fram till att jag skulle bli en tusen gånger grymmare mormor/farmor.
- Jag skulle baka varje dag. Word!
- Jag skulle köpa elgitarrer/elbasar/trumset/massa ashäftiga instrument till alla mina barnbarn.
- Jag skulle berätta för dem om mitt eget dekadenta liv och lära dom att man får göra som man vill.
- Jag skulle låta dem sitta uppe hur sent som helst och kolla på brittiska deckare och äta popcorn.
- Jag skulle låta sy upp de vackraste klänningarna i världen (eftersom jag inte kan sy för fem öre).
- Jag skulle låta dem röka under köksfläkten (efter att de har fyllt arton såklart).
- Jag skulle ha råkoll på all tokbra musik och musicera med mina underbara barnbarn.
- Men framför allt så ska jag vara mysig att krama. För det har min farmor och mormor minsann alltid varit.



(jag har kommit igång med snuskigt bra dikter. äntligen!)

Äntligen hemma från Göteborg. Själva staden levde väl kanske inte riktigt upp till mina förväntningar, jag har svårt för städer utan en riktig stadskärna, men de härliga människorna som jag träffade drog upp alla betyg. Det kändes så otroligt härligt att träffa lite sköna människor med samma mål och lite journalistiskt driv! För övrigt var jag på gayklubb för första gången i hela mitt liv och blev övergiven av mitt sällskap i ett rum fullt med kåta lesbianer. Det var en annorlunda upplevelse och sällskapet hade mycket roligt åt min panik.


Jag bloggar alltid från jobbet these days. Säger väl något båda om mig och jobbet. Jag är nu i färd med att ringa en karl som bor i Njutånger, maha!

"Ja hej mitt namn är Sara Malm och.. (kör hela storyn) .. jag undrar om du har tid med en intervju"
"Nej jag duschar med små barn. NEJ, asså jag menar att jag duschar barnen, mina barn, ingen annans!"


- jag tror dig jag lovar.

detta innebär att london är säkrat, eftersom jag kommer att jobba 65% hela sommaren.. i love life

Jag har verkligen tappat blogg-stinget. Borde jag lägga ner kanske?
Med tanke på hur mycket dö-tid jag faktiskt har så skulle jag rent tekniskt sett kunne blogga yra-fem gånger om dagen. men efgtersom jag gör så lite om dagarna så finns det inget att blogga om. GAH!

Släktmiddag igår där två små kusin-barn ingick. Jag var trött och ilsken och ville sova, men 5åring + 3åring ville leka krig. Det kördes truckar och mördades turtles och pokemoins och fan och hans moster. Det enda jag kunde tänka på när de söta små barnen körde monstertrucksen över golvet var : "PARKETTEN! Dom förstör ju parketten!" Jag är väldigt långt ifrån att skaffa barn. Tacka fan för engelska. Jag kunde vara bitter utan att barnen förstod.

Todays healthy brekkie: jordnötsringar, chokladtårta (det sista som var kvar) och en halv påse lösgodis.

Carola påstår att hon inte ska försöka igen med melodifestivalen. Det var det bästa som har hänt melodifestivalen sen Björn.

Today i have made cake.
Eller, Siri har gjort tårta med hjälp av mig. Men jag har vart ganska duktig iallafall. På samma sätt gjordes middagen. Jag var allmänt oduglig i köket (vilket jag faktiskt inte är egentligen!) så pappa fick ryck på mina sega hackalök-tekniker och tog över med en djup suck.
Syster min konstaterade under laga mat-processen att jag och Siri är gifta. Typ. Old married couple. Frågan kom då upp vem som är mannen i förhållandet. Svaret blev: båda. Så vi är alltså ett bögpar som har ingått partnerskap (fram för homogifte!). Sånt är ju alltid trevligt.
När jag kopplar in kameran i datorn så kommer även bild på den fantastiska tårtan. Såhär ser den ut nedifrån och upp:
1st layer: chokladkaksbotten.
2nd layer: chokladmousse
3rd layer: vaniljkrämgeggagottis
4th layer: choklarmousse
5th layer: chokladkakasbotten
6th layer: chokladmousse (en tredje gång!)
7th layer: chokladglasyr.

Alla dessa lager har vi gjort från scratch. So pro.

AH! Nu är det bekräftat, jag sticker till Götet nästa helg!
Det är Ung Media som bjuder in till konferens för alla skoltidningar i Sverige, och nu visar det sig att kära vackra rudbeck betalar hela kalaset! Lovin it!
Det blir jag och redaktionschefen anna-clara som åker. Jag borde vara överintresserad av själva konferensen men ack, jag tänker bara på en enda sak:
"Undrar om Björn Gustafsson har hunnit komma hem tills dess? Jag kanske stöter på honom på stan och kidnappar honom..."

Siri fick en bra idé, och jag hakar på. Vi vill bli gravida - för då kan man äta vad man vill! Inte för att skaffa familj eller för att man vill ha barn, nej för att få ÄTA!

Det är fantastiskt vad jag hinner med nu när jag knappt går i skolan. Klockan är inte ens tolv, och idag har jag hunnit med både att skriva två dikter, novell (till litterär gestaltning) och två och en halv sida till mitt lilla romanprojekt. Wow.

Mitt schema för perioden är oförskämt skönt. Jag har tre kurser; religion a, ensamble och litterär gestaltning(skrivarkurs). Jag kommer att kunna gå på mååånga skivor. Jag och siri köpte  kläder till Moulin Rouge-skivan i London. Riktiga cancan-kjolar och korsetter som matchade. Hanna köpte mycket vacker korsett. ÄÖr det tema ska man gå in för det, annars är det ju ingen idé eller hur?
ALLA SOM INTE KLÄR UT SIG PÅ SKIVORNA ÄR TRÅKMÅNSAR!

jag börjar få panik över att vi inte hittat guldkläder till oscarsstatyett-outfitsen än. riktig panik.

Oh well dears and dolls. Jag har inte riktigt kommit ur min depression över att behöva lämna London. Men jag försöker underhålla mig så gott det går med mina nyinköpta kläder(skottskrutig vintageväska) och Hob-Nob flapjacks (det är som att äta tre centimeter tjocka och mjuka hobnobcookies. me so happy). Jag äter bort min fitnesskropp och mina sorger. Det kom fram i LDN att jag (och de andra) har "fatgirl-personalities". Som tjocka tjejer som eftersom att dom är så fula försöker blända omgivningen med sin insida, genom att synas och höras mest. Det var tydligen en komplimang, men jag förstod den inte riktigt.
Snart har jag iallafall fat girl looks att matcha min personlighet med, så som jag äter. GO FAT GIRLS!


"Knowledge is knowing a tomato is a fruit not a vegetable
Wisdom is never to put it in a fruitsalad."

Hemma nu efter att ha besökt landet där mitt hjärta bor. Jag hade verkligen ingen lust att åka hem, men hade jag något val? Dumma period tre.
Jag tänkte bjussa på lite bilder och annat som är najs, men just nu är jag toktröttis och tänker vila.