Sara M

Sådär. Nu har vi äntligen fått internet i våran fabulous lägenhet så imorron så blir det bildbevis på hur vi lever och har oss här i Clapham Junction. Området runt här är oslagbart, det är som en liten stad i staden. Jag vet att det har varit taskigt med bloggandet med jag tänkte att jag betar av ett område i taget tills att alla är uppdaterade på mitt liv så att jag kan börja blogga som vanligt igen sen. Vi börjar med fjärilarna i magen.

Mitt lilla kärleksliv är just nu alldeles upp och ned. För ungefär två månader sedan träffade jag Martin, även känd som Cheesy. Bartender på B@1 i Battersea, fem minuters knatväg från våran nya lägenhet, och kompis med Jossan och Adam. För första gången så har jag träffat någon som är precis lika muppad i huvudet som jag och jag har kunnat vara mig själv, med alla mina fel och brister (stinkande fötter, Harry Potter mani, barnslig humor, dödliga fisar och tusen saker till), hela vägen. Nog för att jag fortfarande är en liten bebis, men sånt händer inte sådär superofta. Sen att jag lyckades tajma detta lagom till att han skulle åka till Ibiza för att jobba säsongen där det var ju bara ödets nyck och ett bevis för att saker aldrig går min väg. I torsdags åkte han hem till Bolton ( JA, såklart är han från Danny Jones hemstad med sötaste dialekten) och på onsdag åker han till Ibiza. Min vanliga tur såklart. Och såhär söt är han:

 

Jag planerar att ringa kungen och be honom starta kärnvapenkrig.

Imorron: Lägenheten och jobbet! Keep tuned in! PUSS!

Bara en liten parentes i sammanband med att jag snart ska flytta ut ur vår lägenhet när kontraktet upphör i april. Den här äkta Banksy:n finns ungefär tio minuters gångväg från lägenheten, längs med Essex Road. Ser den varje dag på väg hem från jobbet. Bara en av de tusen ting som jag kommer sakna. Bilden är snodd från Banksys egen hemsida eftersom jag själv har varit alldeles för lat för att ta en egen bild annat än med min taskiga mobilkamera. Och sånt går ju inte för sig.

Godmorgon. Jag sitter i lillasysters säng (min egen sover hon ju i numera) och filosoferar. Rock Bash-skiva igår. Jag hade superkul nästan hela kvällen och träffade många många människor som jag inte har sett sedan jag flyttade eller längre bak än så (en av killarna som höll i skivan spelade i samma orkester som jag när jag var typ åtta år, and I havent seen him since). På hemvägen lyckades jag trycka i mig en Seven Eleven korv, två hamburgare och en cheeseburgare och det säger allt eftersom jag inte ens tycker att cheeseburgare är gott. Så idag blir det många liter vatten och en hel del skräpkost. 
Men jag undrar - är verkligen Londonska bakfyllor bättre än Sollentunianska?

TIll Sollentunas fördel:
1. Det är tyst. Inte ett ljud. Inga snoriga barn som väcker en med hysteriska skrik.
2. Jag har tillgång till både teve och internet plus en skön soffa framför teven med lagom avstånd till kök.
3. Jag behöver inte betala för maten jag vräker i mig - det är ju inte mitt kylskåp.

Till Londons fördel:
1. Jag bor två minuters gångväg från Mcdonalds, KFC och Sainsburys. Saknar man någon bakfyllemat är det bara att handla.
2. Jag börjar sällan jobba innan fyra på eftermiddagen så det är ovanligt att bakfyllan inte har hunnit försvinna till jobbdags.
3. Normalt sett så har jag hela sängen för mig själv på bakfylledagar och då är det ungefär en 150 centimeter att väldtra sig runt i. Det är något helt annat än att sitta här och må illa i syrrans gamla 90-säng.
4. Den största fördelen av dem alla: Jag känner inte halva London så jag kan göra massa dumheter och INGEN kan påminna mig om dem dagen efter förutom de som ändå inte bryr sig. Bakfyllor utan ångest är mycket bättre bakfyllor. Skivor är dumma för alla känner alla. Dessutom finns det liten till ingen risk att jag träffar någon jag känner man jag måste åka någonstans. Här sitter det alltid någon på 520 som man inte vill träffa när man är som slitnast.


1-0 till London

Jag fick precis en förfrågan om den ultimata förlängda helgen i London, så nu kommer här min alldeles egna guide till London. Inte för att jag är den bästaste att uttala mig direkt, jag jobbar ju som en häst numera (när har jag inte gjort det), och har bara bott i Londres i sex månader, men iallafall. Men iallafall.

Money spending

Rokit. Second hand butik som är livsfarligt bra. Det är inte ens okej. Jag måste stålsätta mig varje gång jag går in och bara en enda gång har jag gått därifrån utan att ha köpt något. Camden High Street, precis efter Camden market på vänster sida (det finns en i Covent Garden också).

tfnc. Dom sötaste klämnningarna i mannaminne och till och med vanliga människor har råd att handla här. Finns på nedersta våningen på Topshop och i deras egen butik på Kings Road (Sloane Square tube).

Arrogant Cat. Tröjorna ger jag inte mycket för men vill man slänga pengar på en riktigt ashäftig klänning så kör i vind. Om jag har 160 pund när jag kommer tillbaka så ska jag ha en. Finns på Harvey Nichols och såklart Kings Road!

Primark. 'nuff said. Prajjan, som vi londonsvenskar i barbranschen säger, ger oss alla lite mer att festa för.

Foyles. En bokaffär som har allt, och då menar jag ALLT. Ligger i Soho, nedför Charing Cross Road.

David and Goliath. Man kan inte INTE nämna D&G. Bara massa härliga tryckta budskap. Vad sägs om "The Monster ate my homework", "Make cookies, not war" eller "Sluts are people too!". Jag brukar gå till den i Covent Garden eller på Carnaby Street. Dom har även najsiga hoodies från Criminal Damage (som också har en egen butik på Camden High St).

Sajtseeing ( när man har tröttnat på slott och stora klockor och vill se riktiga London)

Ta en karta och rita ut en fyrkant mellan Knightsbridge, Sloane Square, Fulham och South Kensington. Knata inom fyrkant.

Ta samma karta och rita en trekant mellan Euston, Camden Town och Caledonian Road. Knata inom trekant.

Åk till Highbury and Islington gå ned för St Pauls Road tills att du kommer till en park med en å. Knata längs med ån .

FEKKE!

B@1. Den i Soho är såklart min favvis för att det är där jag hänger, men annars så finns det en i Covent (och typ sju andra på diverse ställen). En låååååång drinklista med saker som du garanterat inte drickit förut och bartenders som har lika roligt som kunderna.

LAB. Min systerbar i Soho. Räknas som en utan de bästa (om inte den bästa) cocktailbarerna i London. Här jobbar riktiga mixologists och tro mig när jag säger att ingen glömmer sitt besök på LAB. Beställ en Pornstar Martini och kolla in hur bartendern jobbar. 

The Porterhouse. Covent Garden och min före detta arbetsplats. Tre våningar och mäktig pubkänsla. Beställ en Plain Porter. Bara gör det. Godaste ölen i hela världen. Och om man inte gillar deras egna så har dom ett av dom största utbuden på öl jag någonsin sett.


FEKKMAMA (vart går du efter drinken liksom)

Roadhouse. Torsdagar är en bra dag ( vi workers kommer ju sällan iväg från jobb innan dom stänger på helgerna). Liveband först och sen dansmusik. Bartenders som flairar ( jonglerar och har sig när dom blandar drinkar) och är söta, och en hel del kul folk på dansgolvet.

Movida. Kan du komma in så gå dit. Alltid bra DJ och ovanligt mycket snyggt folk (för att vara England). Ögongodis så att det står härliga till.

Mahiki. Bara för att dom gör Piña Coladas i urgröpta ananaser. Och för att Prinsarna hänger där.

Punk. EH, jag har bara vart där en gång, men jag vill ju gärna låta lite världsvan, så jag hoppas att jag låter som värsta stammisen när jag säger bra mjusic, bra folk och stort röjj.

KENT UNIVERSITY NASTA!
Eller iallafall en intervju. Den sjuttonde februari bar det av till Medway campus dar jag ska grillas av professorer i journalistik. Vi far val se hur det blir, men jag hoppas och jag kampar bast jag kan.
Jag har blivit tillsagd att lyssna pa radio, sa imorron innan jobbet ska jag kopa en. Vem fan koper en radio ar 2009?! Sara Malm, that's who. Men vad gor man inte for att komma in dar man vill. Allt ar vart att kampa for.

Jag blir av med  pojkarna snart. Sebbe och Viktor ar redo att flytta hem eftersom dom i credit-crunchens London inte far nagra jobb. Sa det ar inte precit lustiga huset har borta. Det kommer att bli valdigt tomt efter dom nar dom aker. Jag vill inte ens tanka pa hur det kanns for Jossan och Siri. Uff.

Jag har funnit en ny livsfilosofi. Man ska se pa sitt liv som nar man gor en cocktail. Du kan aldrig ta bort det du redan har hallt i, och om det inte smakar sa kan du alltid halla i nya saker for att gora livet/din cocktail perfekt.

Ikvall ska jag och Carro laga fin middag och myspysa.

PUSS OCH KRAM ALLIHOP
piiz out

Jag har efter en del om och men adopterat mitt smeknamn Ikea. Det passade liksom. Malm = range of bedroom furniture.
Jag sitter och smygbloggar fran jobbet, borjar om atta minuter. Man far ta alla chanser man kan till lite internet! Jag har upptackt Cadbury's Crunchie choklad. Vard att do for i tider som denna nar ekonomin gar bajs bajs. Dom har dragit ner pa mina skift pa Chelsea Bar eftersom vi har for mycket personal, men forhoppningsvis kan jag fa ta extraskift antingen pa The LAB's andra barer - the Townhouse i Knightsbridge eller (som jag mest haller tummarna for) LAB Soho. Vi far val se...
Carro aker hem till Sverige imorgon sa lagenheten kommer bli valdigt tom i veckan. Nog for att Jossan och Siri ocksa bor dar, men jag och Carro som singelmaffian ar dom som sover hemma mest/jamt.
Fick antligen morgontidning imorse. Skuttade upp ur sangen och gick ivag till varan Newsagent som ligger tjugo meter fran porten och handlade bade The Times och Daily Mail. Havregrynsgrot och tidning. Bra morgon.
NU JOBB! PUSS!

Jag forsoker att styra upp min hemresa. Det slog mig namligen igar natt pa väg hem fran jobbet att jag aker hem om en vecka. Hurra och fyrverkerier! Jag ska fa krypa ned i den roda soffan med en stooor skal med julgodis (pappas knäck och hemmagjorda tryfflar och Alladinask favoriterna) och bara gosa med min familj. Det är inte lika jobbigt nu som det var i borjan att bo i ett helt annat land utan familjen och släkt och vänner  - jag vänjer mig. Jag har blivit vuxen helt enkelt. Jag betalar min hyra, mina räkningar, handlar toalettpapper och juldekorationer, aker till IKEA och jobbar ungefar 60 timmar i veckan. Vuxen. Sedan vill jag väl knappast säga att jag är speciellt vuxen i huvudet men det har jag ju aldrig varit.

Jag lär mig sakta men säkert att bli en bra bartender. Det är mycket information och rutiner pa en gang, speciellt som jag samtidigt ska jobba i hundratjugo kilometer i timmen. Varan brutalt ärliga barback Tom gor mina dagar lite lättare - vi har insett att eftersom han inte litar pa kvinnor och jag inte pa män sa funkar det perfekt. Det känns skont att ha hittat en storebror i all villervalla. Speciellt en person som inte hycklar och forsoker linda in allting i bomull bara for att jag är tjej - det händer ganska ofta i den här stan.

Idag ska jag finally fa igang ett bankkonto. NatWest, bara att halla tummarna for att dom är snälla.

PUSS

För första gången i mitt artonåriga liv så kommer Lucia att gå helt och hållet obemärkt förbi. Känns lite konstigt faktiskt. Inget glitter i håret och ingen natt som går tunga fjät.

Jag HATAR bankerna i det här landet. Man ska i princip ha med sig alla bevis som finns för att få öppna ett konto - inkluseive tre månaders kontoutdrag hemifrån. Jag blir tokig....

Att karlar är strunt har jag nu garanterat fastställt, så det är tags att ta tag i lite lösa tåtar i mitt liv och röja upp lite. (Carro, Jossan, Siri och pojkarna supportar bäst av alla för övrigt.) Jag hade tänkt börja ta hand om min kropp lite granna och skära ned på skräpmaten och chokladen. Förutom att jag hade planerat att bli snygg så ska jag ju trots allt hem i jul och då kommer det att bli en hel del mat. Sen ska jag skriva igen. Få ur mig allt istället för att ligga hemma och tjura. Mitt liv är numera ett projekt som ska röjas upp. Ut med alla dumheter och dumma vanor och in med fina saker så att jag hinner bli snäll (och snygg) till jul.
Jobbet är iallafall underbart. Som enda bruden i baren så blir man mer eller mindre attackerad - men sånt är bara roligt. Man måste erkänna att det är en förtroendeboost som heter duga. Det här känns verkligen som början på något riktigt bra.

PUSS allihop

Huvva. Bakfull som ett ägg. Ont överallt, literally. Näe det här med att blogga går väl inte sådär superfantastiskt direkt. Menevafan. Det har faktiskt varit Donkens fel, deras gratisinternet har varit trasigt.
Nu har jag min bebis här i två hela veckor, så det blir massa syster-tid, förhoppningsvis. Tyvärr så ar hon upptagen hela tiden när jag inte jobbar och sen, ja då jobbar ju jag. Ungjäveln modellar och praoar för Acne och är världens hotshot, så hon har inte riktigt tid med sin storasyster. Bajsbarn.
Oxford går åt fanders.
Kärlekslivet går bättre däremot. Matt heter han. Mer än så behöver jag inte säga för tillfället. Men åh vad söt han är!

Hjälp vad det inte blir mycket bloggande när man inte har något eget internet. Jag sitter på McDonken och snor av deras gratisinternet. Det kan nog ta ett tag innan vi har fixat internet till lägenheten. Nu ska vi ju försöka landa först och främst och få i ordning våra liv.
Idag blir det mitt fjärde pass på The Porterhouse. Det är en hel del springa i trappor och framför allt en massa plock av glas. Allt för 5 pund och 75 pence i timman. Vi får väl se hur länge jag står ut med den pisslönen, men jag har illafall roligt på jobbet. Tro det eller ej, men att servitrisa och plocka glas är inte helt fel, och jag får ju dessutom gratis motion minst sex timmar om dagen. På tal om sex timmar, reglerna för anställning i England är inte riktigt lika trevliga som hemma. Jag är ju van vid minst en kvarts rast på fem timmar hemmavid på Coopan - när jag sa det till mina fellow collegues så stod dom bara och gapade. Följande gäller i the UK: upp till sex timmar = ingen rast, sju-åtta timmar = tjugo minuter, nio timmar eller mer = trettio minuter. Slaveri skulle vi bekväma svenskar säga. Szymon på Porter som är från Polen säger att jag bara är bortskämd.
Just nu så har vi lite gäster i lägenheten, Viktor och Sebbe har inte hittat ackomodation i London ännu så dom sussar hos oss för tillfället. Detta innebär att vi är tre i min säng.
Viktor är känd som The Swedish King bland grabbarna på The Porter sedan dom fick veta att han sover med två söta flickor. Dom är lite imponerade.
Nu är det jobb hela veckan lång tills på söndag. Snart kommer världens bästaste familj på besök också. Jag är väldigt mammig och pappig och systrig these days. Det är mer läskigt än vad man tror att flytta hemifrån och veta att det liksom inte går att träffa dom när som helst. Jag känner mig ganska liten ibland, men känslan av att allt är underbart är större. Speciellt när man vaknar i sin lägenhet och tittar ut genom fönstret över Islingtons utkanter (vi bor precis exakt på gränsen mellan Islington och Hackney). Då är världen i min hand.
PUSS

Ehum. Idag en jobbig dag. Så mycket kan jag säga. Vi var på PUSH igår, en s.k. indie-klubb. Spelade dom indie? OH NEJ, det var Rihanna och dunka dunka för hela slanten. Så jag och bästa Jossan, Carro och Sebbe fick en idé om att vi skulle till Roadhouse.
Kvällen slutade med en himlans massa cykeltaxi hit och dit och en hel del vomeringar i diverse gathörn. Duktig flicka.

För folk som inte facebookar så här är lite bilder från i torsdags när vi "pluggade" på the Porterhouse (mitt nya jobb, jajjemän) och gick till Roadhouse.


Ganget. Dreamteam plus tre.



Jag och Kim visar hur man pluggar. Öl i ena nypan och drinkrecept i den andra.



Den absolut bästa bilden jag kunde hitta på¨Sebbe och Kim.


 Markus och jag hjälptes åt att spilla öl över hela min fru


Markus och Viktor demonstrerar sina hångelskills.


Det var allt för idag! PUSS!

HA! Jag har fatt jobb! Och inte vilket javla skitjobb som helst utan pa the Porterhouse - varan favoritpub!
Jag ska jobba som servitris och barback och forhoppningsvis inom tva-tre manader sta bakom baren som bartender.
Okej jag kanske kanske inte ar helt garanterad, men jag ska dit och provjobba pa tisdag (dagen innan teoriprovet, hurra) och sa far vi se hur det gar. Men jag tror att det gar bra. Jag ar overtygad om att det gar bra.

Sen att jag ska jobba som servitris ar ju ett skamt bara det... jag kommer ha samst lon och slitigast jobb av alla. Men GODDAMNIT, jag SKA bartendra dar.

Det var det forsta jobbet jag sokte har och jag fick det. Sa pa tre dagar fick jag jobb. och pa tre dagar fixade vi lagenhet. Det har varit tre mycket produktiva veckor i London.

PUSS

Helt sjukt. Vi har en lagenhet. Jag, Siri, Jossan och Carro (vara skanetjejer fran kursen) har ett helt eget underbart litet stalle som ar vart, bara vart!

Den ligger i Newington Green i Islington (bilder ska jag var forsoka vaska fram pa ngn vanster). Det ar en gammal omgjord skola (det kanske ligger i slakten att flytta in i gamla skolbyggnader) i viktoriansk stil, ackligt vacker. Inuti ar det supermodern och jattefrascht, det ser ut som att det inte ar nagon som har bott dar innan oss for att det ar sa nyrenoverat. Modernt kok, stort vardagsrum med soffor (for eventuella gaster och kvallsmys), och sen ar vaning tva (YES, det ar tva vaningar) ett halvloft, sa vardagsrummet ar jattehogt i tak och fram det storre sovrummet sa ser man rakt ned i vardagsrummet. Jag vet, svart att forsta kanske, men jag ska forsoka fixa bilder.
Just nu ar jag bara sa lycklig.

Nu har allvaret startat pa riktigt.  Typ.

Vi avslutade den forsta dagen pa bartenderskolan med en runda pa Covent Garden pa ett stalle som hette Roundhouse dar jag fick dricka den vidrigaste Mojito som nagonsin har existerat... Jag kom i sang fyra, inte sa himla lyckat kanske. Jag fick total blackout pa forhoret imorse och skamde ut mig infor hela gruppen. Sa ikvall ska jag i sang i tid och i nyktert tillstand.
Drinkar ar inpluggade, sa nu kan jag dem iallafall i teorin, en fem , sex stycken (plus lite variationer). Idag fick jag ocksa lara mig att en Cosmo inte smakar gott och cranberry juice utan starkt starkt och sprit. Och att en Manhattan cocktail faktiskt ar gjord pa whiskey. Alltid lar man sig nagot.

Nu star det mellan mig och siri och ett annat svensk tjejpar for att fa lagenheten. De andra ar lite aldre men inte sa "house trained". Egentligen sa skulle vi fa stallet, men problemet ar att vi inte kan skriva kontrakt pa ett helt ar, vilket de andra verkar kunna. Sa vi kan ju bara halla tummarna aterigen. Imorgon ska vi traffa Tia, som ager stallet, och sa ska vi ga pa the local pub och ta nagra ol och prata om inflyttning. Sa nu ska det fjaskas och slickas rov som det aldrig har gjorts forut! Vi vill ha det har stallet oh so badly.

Efter att ha lyckats skaffa mig ryggskot p.g.a. dragande av groteskt tunga bags sa ar jag framme i mitt underbara London! Vi har borjat boa in oss sa smatt i vart hostels internetrum och det kanns val som att aventyret borjar snart iallafall. Himla trevlig karl i receptionen, och vi far vart rum om en stund. Just nu aer jag mest pirrig over camdenlagenheten. Camden, camden, camden.


Men ingen resa utan lite bitterhet - sjalvklart laddade jag pa telefonen med comviqpengar om nagot skulle handa innan jag hinner kopa telefon. och SJALVKLART sa funkar inte bajscomviq. jag ska aldrig mer ha comviq i hela mitt lvi det suger pung. kort och gott.