Sara M

Jag sitter och slötittar på när Sharon Osbourne vräker ur sig hemlisar på teve i väntan på att avsnitt två av nya säsongen av Gossip Girl ska komma ner. Spanar lite på min nya frisyr i webbkameran och tänker att "den är ganska snygg". Jag tänker till och med så långt att hela jag är snygg (men gud så osvenskt, så kan man ju inte tycka!).
   Om det inte vore för min grisrosa näsa, kräftröda kinder och kritvita ögonlock. The curse of the solarium. Så jag behöver ju inte visa hur jag ser ut i fejan för tillfället. Den här bilden är bra nära sanningen ändå.

HURRA! Jag är världens modigaste! Jag ringde precis Miss Rybrandt, min före detta och numera pensionerade engelskalärare. Alla som har varit i kontakt med Rudbecks gymnasium de senaste 25 åren vet att det är en mycket respektingivande kvinna som man inte ringer hem till hur som helst.
Men det gick bra. Hon kom ihåg mig, och ska skriva en rekommendation. Nu blir det hon och Mr Friberg.
Halleluja. Käre Gud, Allah, Buddah, Shiva, Vishnu, Aslan, Shakespeare, Dumbledore och andra heliga ting, SNÄLLA låt mig komma in på Oxford. Snälla, snälla, snälla, snälla...

Jag har precis avslutat en diskussion med en vän från en ö som heter Island. Vi började prata London givetvis och kom sedan osökt in på relationer - ehhh, surprise...
Hon har börjat dejta en "äldre man", +25, och har lärt sig följande. Tjejer ser nästan alltid sin framtida drömprins i en kille hon träffar, oavsett hur gammal hon är. Killar upp till 25 ser en sexmaskin med lite hår på toppen och kläder som är i vägen för dess egentliga uppgift, när de träffar en tjej. Därför tyckte hon att det var så mycket trevligare att träffa killar över 25 för de såg ett framtida liv med en tjej som de träffar. Hon ansåg att för att killar och tjejer ska börja vara på samma nivå så måste killar skärpa till sig tidigare och vara mer seriösa, annars kommer de aldrig få dejta tjejer i sin egen ålder. 
För det första så tror jag att hon har fel, och för det andra så tycker jag nog att... jaha, och?!
   Det är inte killarna som ska ändra på sig och börja se fruar och barn framför sig redan när de är arton år och går på krogen för första gången, det är tjejerna som måste torka vindrutan ren från alla fluffiga fantasier och lära sig att stå på egna ben innan de slänger sig efter och under första bästa karl som verkar vilja ha något seriöst.
Alla under 25 bör vara tvångssinglar så att alla kan välja och vraka. Det skulle resultera i färre brustna kvinnohjärtan och mindre bittra kvinnor, eftersom ingen skulle ha några förväntningar på män och alla skulle få ligga. Både killar och tjejer.
Speciellt Danny Jones bör vara tvångssingel. Tills att han träffar mig.

Nu har jag äntligen varit hos tandis. Mamma tandis. Pappa tandis. Ända sedan jag var liten har jag funnit det otroligt skrämmande att gå till tandläkaren, fast på ett helt annat sätt än för andra ungar. Mamma har aldrig varit några problem, mamma är alltid mamma, men min far, han blir Doktor Malm han. När man går till pappa tandis så genomgår denna gedmytlige man en förändring. Det är som om det bor en underlig ande i hans fula jobbglasögon. De dåliga skämten och myspappan försvinner, kvar är en "hmmm"-ande och "initial karies på 3-5"- ande tandläkare. Det går inte att skämta med honom eller prata om annat. Han har pondus, fokus och total koncentration. Min pappa är nog en himla bra tandläkare. Fast jag tycker fortfarande bättre om mamma, för hon klappar mig på kinden efter att hon har skrapat bort min tandsten och det blöder lite granna. och så får jag en puss när jag har varit duktig, som idag.

Minst en gång per dag brukar jag utbrista att jag ser det perfekta barnet. "Så ska mitt barn se ut sen i framtiden!" Det finns så många söta barn vart man än vänder sig. På bussen, på teve, på film, på Coop. Framför allt söta små pojkar. Såna ska jag ha två av för övrigt. I framtiden. I mitt perfekta framtids-liv. Igår såg jag, plus mitt entourage, filmen Butterfly Effect ( den enda gången jag har sett Ashton Kutcher seriös), där fanns det perfekta barnet. Logan Lerman.

Min perfektabarn-lista ser nu ut som följer.
1. Freddie Highmore (Charlie and the Chocolate Factory, Finding Neverland, Arthur and the Minimoys osv.) 
2. Skandar Keynes i första Narnia-filmen (I andra så är han ju snygg och vuxen...)
3. Logan Lerman alltså. Perfekt. Han är med i 3.10 to Yuma också. Se och väck era moderskänslor!

     

Och nu så är det bara tre veckor kvar

Mitt uppe i allt det här så håller jag på att söka tilll universitet. Inte vilket som helst precis heller, utan Oxford University. Mitt älskade Oxford. Jag har sagt det tusen gånger förut och jag säger det igen - jag har aldrig varit så lycklig som mina tre EF-veckor i Oxford. Smal var jag också.
Jag är mitt uppe i den krångliga processen att söka till Oxford, rankat som världens andra bästa universitet. Kusen jag ska söka är English Language and Literature och innehåller allt som en anglofil och boknörd tycker om. Förhoppningsvis. Anywho! Jag har stött på fler än ett hinder på vägen, här skickar man inte bara in betygen inte. Jag måste skaffa referens från tidigare lärare i Engelska - inte helt lätt eftersom jag bara har haft en och hon har pensionerat sig. Betygen måste skrivas in ett och ett  från det specialbeställda betygspappret på engelska (yes 29 kurser ska registreras). Jag måste också skriva ett personal statement. 4000 tecken där jag ska detaljerat beskriva varför jag förtjänar en plats på Oxford Uni. 4000 tecken rövslickeri. Men jag är ju ganska ego, så det borde ju inte vara så svårt, eller hur?

För att underlätta för mig att att överhuvudtaget komma in så har jag gjort en så kallad öppen ansökan. Jag har alltså inte valt vilket college jag vill gå på. För tro mig, skulle jag välja så skulle jag aldrig komma in. Helst av allt så vill jag gå på Magdalen College. När jag som fjortonåring såg byggnaden så sa jag till mig själv att där, där ville jag gå. Men så tycker även tusen sinom tusen andra som söker samma kurs på Magdalen.
Merton och Pembroke är också riktiga drömcolleges - J.R.R. Tolkien var professor och "fellow" där. Men nej, it's just not gonna happen. Imorgon ska jag rensa frukt i åtta timmar. Snacka om två olika världar.


En tripp down memory lane. Se så liten och oskyldig jag faktiskt har varit en gång i tiden. Oxford 2005.
 

Magdalen college, när jag såg det för första gången. Jag ska dit. Jag vill dit.

Framtiden står och knackar på dörren. God knows vad jag vill. Jag borde vilja bli jurist av hela mitt hjärta och skaffa mig ett normalt och bra liv i en förort med en fantastisk och jämställd man (som självklart klarar av familjen samtidigt som han jobbar) och två väluppfostrade söta barn (alt. tre). Men.

Alternativt, så.. näe, det finns nog inget alternativ till vad jag borde vilja bli. Och en del av mig vill faktiskt ovanstående, tro det eller ej. Jag vet redan vad mina tre, eller två, barn ska heta och jag vet vad jag vill jobba med inom juridiken och hur huset ska se ut som vi ska bo i, like all other girls. Men en sån framtid lockar mig inte. I need more than that.

Jag vill skriva. Det är allt jag begär egentligen. Att någon ska se att den finns en liten gnutta intelligens och talang bakom det jag skriver och gilla mina dikter eller mina böcker.
En annan del vill sjunga. Yes, så tonåring-ig, naiv och verklighetsfrånvänd är jag så att jag vill sjunga. Det finns inget som mäter sig med att stå framför en publik som bara jublar, tro mig jag sjöng Spice Girls inför 600 pers som alla sjöng med och skrek av lycka och fylla. Det finns ingen adrenalinkick i världen som kan jämföras med performance.

När jag blir stor ska jag bli allt jag vill.

Det värsta är att sluta i en ful lägenhet, men en ful karl i nätundertröja och fem barn som skriker på mat medans jag serverar snabbmakaroner och köttbullar med felix ketchup för att det är det enda jag har råd med, utan att ens ha försökt att nå mina drömmar. Fy.

Ibland är livet så surrealistiskt. Nu är det två månader och två veckor tills jag flyr mitt hemland på obestämd tid. Uppriktigt så kan jag svara att jag inte vet när jag kommer hem, när folk frågar mig.
Ända sedan jag som elvaåring öppnade en Harry Potterbok så har jag drömt om England. När jag var tolv år och gick i sexan bestämde jag mig för att jag skulle flytta till London efter gymnasiet. Då var det så abstrakt och långt borta och här står jag nu med lite tjockisångest och framtiden i handen. Det som förut bara var en dröm är på väg att gå i uppfyllelse, och ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag ska göra med det.
Vi vet inte vart vi ska bo, inte vad vi ska jobba med eller riktigt vart. Vi har varandra och den vackraste staden i världen, och det är vad som betyder något. Vi är på väg ut på vårt livs äventyr och för första gången i våra extremt planerade pedantliv så vet vi inte vart vägen bär oss.
London is only a teardrop away..

Tema sex nr 1:

Amelia Adamo är en sån där som jag ska bli när jag blir stor. Tidningsmogul, författare och snuskigt rik. Och så har hon en massa bra idéer. Idag sommarpratade hon på temat "Ungdomar och sex" (bland annat). Hon anser att ungdomar har FÖR LITE sex. Quote: "Jag tror att det liggs sked för mycket. Ungdomar ska hoppa ner i lakanen och inte ligga sked med varandra."
Om jag trodde någonting om Amelia Adamo så var det nog inte att hon var jordens liberalaste. Förstå hur mycket hennes barnbarn måste älska henne (när de blir tillräckligt stora för att fatta hur häftig hon är). När jag blir stor ska jag också ha en tidning uppkallad efter mig och vara världens coolaste mormor, precis som hon.

Tema sex nr 2:

Idag när jag satt i kassan så handlade det en kille i 25+ kategorin, någon gång efter tolv nöär det var lagom lite folk. Helt ogenerat slänger han upp babyolja, sprutgrädde och kondomer (och en mjölk och tre äpplen, men det är oväsentligt). Jag hade så svårt att hålla mig för skratt att jag inte visste vad jag skulle göra. Men men, halvperverterade småbarnsföräldrar ska ju ha sitt lilla roliga dom också...


Det kan ju komma ett Tema sex nr 3 innan kvällen är över, but I doubt it.

Nu är det tre och en halv vecka kvar tills att jag fyller arton år. Det blev en liten fundering idag över middagen över hur bra jag faktiskt har klarat mig.
Jag har gått på nästan alla studenskivor som jag ville gå på, det var inte många jag missade faktiskt. Jag torskade för falskleg två gånger, men fick inga reprimander tack vare väldigt snälla vakter/krogmänniskor som såg mellan fingrarna. Jag har kunnat gå ut på (om än riktigt pissiga) krogar i Stockholmsområdet sedan jag var sexton år. Dessutom har jag gått ut på några av de bättre ställen som London har att erbjuda (Movida, Volstead, Paper, Chinawhites) samt en del pubar. Språkresan till Hastings ska vi inte ens gå in på, för där kom i princip alla in.

Jag vet inte om det är min ärliga uppsyn, oskyldigt fräkniga näsa, de höga klackarna, korta klänningarna, djupa urringningarna eller det bländande leendet som har gjort det. Eller bara att de i allmänhet har riktigt taskig koll på de flesta ställen. Vem vet.

Men snart kan jag gå in lagligt på en del ställen. Det är ganska stort faktiskt.

Full redogörelse för peaceandlove kommer imorron när jag har hunnit hämta mig. Hittils har jag mest ätit kaviarsmörgåsar och försökt överleva all denna sömnbrist.
Nu är det släktismiddag för hela slanten med massa söta kusiner. Två iallafall.
Alla andra kollar fotboll och jag är totalt ointresserad. jag tänkte vara lite kontroversiell och säga att den enda anledningen till att jag kollar fotboll är för sällskapets och drickandets skull. Inte så kontroversiellt för de som känner mig, men iallafall.

Om ni har tråkigt så har jag ett sommarnattstips:
BAJSLEKEN!
Reglerna för leken lyder följande: Kom på en filmtitel. Byt sedan ut ett ord i titeln mot ordets bajs. Leken lämpar sig för obegränsat antal spelare och skall helst utföras nattetid med alkohol i kroppen alternativt i ett tält.


Imorgon börjar dieten. Typ igen. Men Klas har lovat att vara min PT, så den här gången ska det nog gå bra. Klas gillar nämligen att berätta för mig att jag är jättetjock och ful och äcklig. En bra motiverare den där Klas.

Det ska stå över Tengils kattlucka i framtida lägenheten. Och på kylskåpet. Och på hans matskål. Jag funderar på att brodera en kudde med det också.