Thats one way to move on
Den kan du ju dessutom ha med dig till Kent, tyckte Jossan och Adam. Dom förutser redan att jag kommer att gifta mig med skola och journalistjobb och inte ha tid med ett kärleksliv, älsklingar. Dom har lovat att jag får komma och kramas med dom hur ofta jag vill i brist på annan fysisk kontakt. Bästaste flatmates. Käraste vänner.
Dom gav mig till och med extra batterier.
Jägertröja och Cafe Boheme-filosofi
Jag har fått världens snyggaste tisha av Tess. Lite för stor men det spelar inte så mycket roll. Jäger håller alltid stilen. Vi är för övrigt med på bild i senaste numret av Theme magazine. Jag och Tess står och skriker på en bild från BarShow. Halva Pollans ansikte är med också. Klassigt.
Sen kväll igår, jag och pojkarna satte oss på Cafe Boheme ( ligger precis runt hörnet i Soho) med Jim som är brand ambassador för bl.a. Whitley Neill Gin och Santa Theresa Rum och co och drack Guinness i finglas. Vi plockade massa vuxenpoäng genom att gå ut på ett ställe som inte spelade hög musik och som serverade riktig mat till tre på morgonen. Där satt vi och grunnade på världens problem till tidiga morgonen och tyckte att vi kunde lösa allt från geckosnusk till världskrigen.
Jooooodeee! I wanna have your beeebes!
Ian: What are ye givin 'im?
Marty: Speed.
Jag älskar Shameless. Marty, Ian, Carl, Frank, Debbie... Lip, inte att förglömma. Absolut inte alls att förglömma.
Om att gömma sig bakom en mask.
Inte vilken mask som helst utan en tandkrämsblå en som gjorde att det såg ut som att jag hade kladdat Colgate i hela fejjan. Det roligaste med den här bilden är att jag ser så fruktansvärt arg ut. Jag försökte få till en lurig blick, men det var totalt omöjligt eftersom ansiktsmasken hade hunnit bli betonghård. Bilden beskriver iallafall min lediga måndag alldeles utmärkt. Det blev en kväll med mina favoritmän ( eller iallafall några av dem): Harry på täcket och på datorn och Adam som filmsällskap. Vi sjuklingar måste ju hålla ihop tyckte jag och Adam och såg på Order of the Phoenix.
Peace, Love and Jäger für alles
Birthday recap
Sen fick jag en fin överraskning när jag kom till jobbet dagen efter. Det såg ut som tt någon hade tagit en flaska Jägermeister med pourspout och allt, satt den mellan benen och bara gått rampage och skvätt ner hela framsidan. Det var iallafall det scenariot som jag föreställde mig. Vissarligen så var det kaffe, men nog såg det ut som Jäger iallafall. Det tog en bra del av en timme att få rent vårt stora fönster, glasdörrarna och framsidan. Jag var inte rolig efter det, det vill jag lova.
Idag är status sjukling. Brakförkyld. Nu när Carro är här och allt, bra tajming.
19
Efter en riktig avgrundstisdag
- Veronica Maggio
Aldrig förr har den texten passat så bra. Men det får göra ont när man är arton år. När ska man annars klara av dumheter? Lika bra att samla på sig synder och misstag medans man har tid. Ångra inget, men glöm det aldrig.
Tack alla högre makter för mina underbara flatmates. Dom lyckades ni verkligen med.
Hemma supermegabäst
F.ö. så är jag vid det här laget bundis med både Jossans, Adams och Tess familj. Why? Mycket simpelt - hemtelefonen står i mitt rum och alla glada svenska och sydafrikanske släktingar inser inte att halv tolv på morgonen då är ingen vaken. Förutom jag då som såklart väcks av signalen. Vissa lär sig aldrig. Papi ringde mig halv tio en gång. Det gör han aldrig om.
Onsdag är det smygöppning av den nya B@1 vid Spitalfields, Liverpool Street där Tess ska bartendra rumpan av sig och kollega sig med Al, Damo och Ian. Jag, Tom, Jossan och nya Soho-pojken Anthony är lediga på onsdag och jag bara antar att både Nash och Cheesy också hakar. Messy business indeed. PLUS att jag har fått ledigt på min födelsedag när min käraste Carro äntligen kommer tillbaka till London. Jag förbereder mig redan och det är nog lika bra det.
Back from the bush
Storstugan i Sunnanäng med tillhörande blåbärsskog bakom.
Det är så vackert att jag blir alldeles tårögd.
Jag har fullt av fräknar i ansiktet, magen är tjock av riktig mat och semestersvull. Och jag har bränt tuttarna.
Se-Mes-Ter.
(Imorgon åker jag hem igen. Det har varit en perfekt semester men jag har minsann saknat mitt London lite...)
Siljan by night
Jag och lillbebis firar semestersommar
Centrala Studiestödsnämnden och jag.
En halv decimeter. Så stor är högen med papper som väntade mig när jag tog en titt på skrivbordet igår. CSN, UCAS, PPM, det där orangea pensionskuvertet, Trygg Hansa, Kent University och Handelsbanken. Min barnasjäl grät i ren frustration. Jag ska "bara" fixa hela min finansiering av universitetet, sen är jag klar.
Jag avskyr CSN. Avskyr, hatar, mår illa av CSN. Att det ska vara så himla svårt att kräva pengar av Svenska Staten. Jag har faktiskt betalat skatt sen jag var femton år - jag förtjänar det här. Normala organisationer har sedan länge moderniserats, allt är bara ett litet klick och några tangenttryck bort. Men inte CSN inte! Det ska fyllas i formulär och skrivas ut bevis och skickas med betyg. Chansen att jag kommer ur det här med min mentala hälsa i behåll börjar bli försvinnande liten.
Jag åker till Sunnanäng om ett par timmar, bara så att ni vet det. Det betyder att jag inte kommer att vara kontaktbar förrän söndag kväll. Inget bloggande, ingen facebook, inget msn:ande. Knappt en telefon. Bara kuddar, gosfiltar, tekoppar och böcker. Lycklig suck.
Host, sniff, harkel
Adjöss Clapham Junction... Hej Sunnanäng!
Ytterligare en anledning att springa efter Danny Jones
Nya böcker idag som gör mig alldeles glad inuti: The much-lamented death of Madam Geneva - The Eighteenth-century Gin craze, Drink - A users guide och The Complete Guide to Spirits and Liqueurs. Nörden i mig är alldeles sprallig!
En glad parentes idag: Läste att forskare vid bland annat Oxford Uni har kommit fram till att det är lättare att blir gravid med en ful kille än en snygg. Snygga killar får bevisligen till det oftare och har då inte lika mycket spermier per skott eftersom de har större chans att "sprida sin säd" (inte mitt ordval). Ligger du med en ful kille så är chansen alltså större att du blir på smällen för att dom har fler grabbar redo i laddningen.
Jag kan alltså lugnt fortsätta leka med snygga killar iallafall ett par år framöver. Hurra för snyggingar!
Mitt skandalösa skandinaviska liv
Just nu håller jag på med att pilla och trixa med det som snart ska bli min engelska blogg för användning under min universitetstid. Headern är klar ( jag tycker mycket illa om photoshop) och jag ska försöka hitta något bra upplägg för att locka massa Kent University läsare. Sen är det ju såklart meningen att mina kära vänner från London ska kunna hplla sig lite uppdaterade om mitt liv på Centre for Journalism.
Jag har tänkt att börja lite i smyg lite innan bara för att öva upp skrivandet på engelska.
... och igår blev jag tretton år gammal igen.
Mitt lilla nördhjärta brann. Leicester Square. Harry. Min Harry. Jag kan inte fatta att det var mer än fyra år sedan jag själv stod där och nöp mamma i handen när J.K. Rowling klev ur bilen. Hon kom fram till oss. Posade snällt för kort och skrev autografer. Tyckte att jag hade ett fint linne. Hon tyckte att det var häftigt att vi kom från Sverige. Hon hade en två minuters konversation med en tjock, råttblond och fräknig trettonåring från Sollentuna och hennes mamma. Sedan gick hon vidare och tänkte säkert inte mer på det. Men kvar stod en trettonåring som precis hade fått träffa sitt livs idol. Jag blev nog aldrig riktigt likadan tror jag.
Så lite mäktigt tyckte jag faktiskt att det var att springa runt där på Leicester Sq innan jobbet och fota alla människor och alla vackra Hogwartiga dekorationer. Ganska mycket mindre mäktigt tyckte jag att det var när jag sedan ville därifrån och upptäckte att de hade stängt av hela fyrkanten och jag var tvungen att gå runt halva Chinatown för att komma till Soho.
Sara Rödnos
Så länge som det inte är Jäger så kan jag sova lugnt om natten...
Låt Runar hjälpa dig. Rådjur göre sig icke besvär.
Frågan är vad som är värst: att vara bakfull som en häst och låta gårdagens fyllemat åka porslinsexpress varannan minut eller få livet coachat av Runar Söögard. Jag tror att jag föredrar mitt nuvarande tillstånd. Men tack aftonbladet för att ni frågade.
Quote of the day
- Andy
Nu är det en vecka kvar tills jag äntligen får semester. Jag ska inte byta till mitt svenska nummer, jag ska inte gå i närheten av en dator med internetuppkoppling och jag ska göra så lite som möjligt. Det blir gödning med riktig mat tre gånger om dagen (för hospitality hundar som vi är det lyxpyx) och förhoppningsvis sol som glittrar över Siljan. Och älskade mamma och pappa. Älskade syster. Äntligen.
Ork. Suck.
Just nu längtar jag mest härifrån. Jag vill till mamma.
Jag får min Harry!
Men. Imorse fick jag en snilleblixt. In på internätet och googla sönder och - eureka! Dom visar Harry på en av de mysigaste/coolaste retro biograferna jag har varit på. Visir i Leksand. Det blir jag och syster och förmodligen de ovilliga päronen på Harry den 15 juli.
Min mentala hälsa är räddad.
Asså kolla in - IMAX Waterloo släng dig i väggen!