Sara M

Det ska stå över Tengils kattlucka i framtida lägenheten. Och på kylskåpet. Och på hans matskål. Jag funderar på att brodera en kudde med det också.

1.  Alla dina kära årskurskamrater har sett dig i underliga utstyrslar t.ex. Moulin Rouge-hora, superhjälte, disneyfigur, ditt framtidsyrke och så vidare. Och det är inget konstigt med det.
2. Du anser att "Det är klart att det måste vara en skiva på Stinsvillan, annars ingen skivsäsong"
3. Du tänker med nostalgi tillbaka på tiden när det bara fanns en soffa i cafeterian - och den var treornas soffa!
4. Du har nästan darr på rösten när du med ännu mer nostalgi berättar om den tiden när folk faktiskt strippade på riktigt i NTshowen.
4. Du har inte fattat hur man gör utvärderingarna på internet, så du skiter i dem.
5. Du har strulat med minst två personer i din årskurs. Gärna under samma skiva
6. Du har haft sex med minst en person i din årskurs
7. Du vet minst tio personer som har haft sex med andra på skolan och du diskuterar det gärna i cafeterian

addera mera.

Det är för tidigt för att orka tänka. Jag somnade för fyra timmar sedan och nu ska jag till jobbet.
Fågeljävlarna kvittrar ju iallafall.

Jag plockade lite tea och saft och sånt idag. bland annat coop extras blandsaft.  Med flädersmak, hallon/apelsinsmak och sportsmak. Yes indeed sportsmak.
Blandsaften med sportsmak har en sån där hiskelig grön onaturlig färg och ser lite slajmig ut. Och jag undrar:
Hur smakar sport?
Svettiga fotbollssockor och otvättade suspensoarer med en touch av omklädningsrum?

"Dom som inte känner mig sådär jättebra tror nog att jag byter crusher som vissa byter underkläder. Dom som känner jättebra mig vet att det är mycket värre än så."

Det är inte menat att jag ska ha långa naglar. Jag håller på att bli vansinnig och jag vill bara slita av de röda långa plastsakerna från mina fingertoppar. Jag kan inte skicka sms eller skriva på datorn properly, för naglarna är i vägen hela tiden.
Jag är supernervös inför tisdag, magen knyter sig och jag kan inte sova på nätterna. Men jag ska lura vakten. jag ska vara charmerande och inte alls odräglig. För på tisdag så ska jag dansa can can hela natten.

Julia Clark-Lewes i The Indelicates har rätt inställning :
"So lift up your top, lift up your top, lift up your top got to use what you got"
- line ur Our Daughters Will Never Be Free

Röda strumpebandshållare. Jag säger bara det.

... så känns det iallafall. Jag skäms.
Skoltidningen kom som bekant igår. Min officiella förklaring är : Vi har kämpat superhårt med det där nummret, ingen av oss kan någonting, vi är alla nybörjare och när vi skulle skicka iväg tidningen till tryck så försvann halva layouten i tidningen.
Min inofficiella förklaring är: INGEN HAR GJORT DET DOM SKA! Folk har tagit på sig uppgifter till exempel layout och korrekturläsning - och så har man inte genomfört dem. Jag tog på mig ansvaret att se till att den skulle finnas bra innehåll på de fyra Kultur och Nöjes sidor som jag fick att leka med. Och det gjorde jag Goddamnit! Synd bara att layouten förstörde alltihop. Resten av tidningen är ett icke-korrekturläst skämt. Det är fel i nästan varenda text, det är på tok för mycket text för att folk tvärvägrar ta bort delar av sina artiklar och jag blir bara så trött. Alla som har lagt ner all sin tid (inte jag alltså) i den här tidningen har helt enkelt inte hunnit för att folk inte har gjort det som man från början lovade.
Jag har inte lagt ner mitt hjärta och min själ. Jag lovade att hjälpa till lite med layouten dagen innan de skulle börja. När jag kommer dit så visar det sig att det är jag och en kille till (Fredrik Busk som är guld värd) som vet hur man gör. SUCK igen. Alla de som har sagt att de skulle göra layouten har antingen flytt projektet eller så hade de ingen tidigare erfarenhet. Förutom Fredrik. Jag blir så trött, så trött. Så då skulle jag helt plötsligt nästan ha huvudansvar för layout (under Fredrik). Jag blev så djävulusiskt trött.

Läs de sista fyra sidorna - skit i resten(nästan iallafall). Och ordet som saknas i min text är deepthroatar så att alla vet det.
(något annat som gjorde mig furious är att när jag upptäckte att ordet saknades så var det inte en jävel som lyfte ett finger för att hjälpa mig att skriva in ordet för hand. jag skrev med bläck i cirka 300 av 1300 tidningar. Någon hade ju kunnat hjälpa till.)

Vi kan bara be att de ser till att få det här på fötter tills nästa år. Då ska jag vara Londonkorre, så att Rudbeck aldrig glömmer mig.


När man är så stressad att man inte hinner/klarar av att blogga eller facebooka då är man illa ute. Då kanske man förstår hur stressad och trött jag är på allt f.tf.

Jag stressar sönder. GAH! Jag hinner inget! Jag bara Coopar (där jag mest har flaskor i golvet och åker palldragare i en himla fart) och pluggar (har gjort en läxa på hela veckan, så nu ska vi väl inte ta i) och skoltidningar (DEN KOMMER UT PÅ FREDAG! ÄNTLIGEN SKOLTIDNING) och EFar (är tillbaka på älsklingsjobbet när jag hinner) och massa annat tjottahejti hela tiden.
Jag hinner knappt andas. Stackars stackars mig.


Allt detta ledde till sammanbrott idag. När ingen lyssnade på mig i bandet på Ensemblen (det är jag och fyra unga män) började jag skrika och i desperation slog jag med tjocktröjan i bordet. Sen viskade jag i mikrofonen någonting i stil med "Bråka inte med en kvinna med mens."
Då tyckte Anders så synd om mig så han reste sig upp från trummorna och gav mig en kram och en serenad. Det behövde jag.

Jag gjorde ett sånt därnt jobbtest på internet. Några frågor och sen så skulle dom veta exakt vad man skulle bli. Det här testet tyckte efter alla frågor att jag skulle bli barnskötare. Jag skrattade jobbtestet rakt upp i skärmen. Jag och fler än tre barn i taget - Hell No! Sedan blev jag lite rädd. Tänk om det verkligen var min framtid. Barnskötare.

Sedan såg jag under att barnskötare  var ett riskyrke om man tidigare lidit av handeksem. Så jag bestämde mig för att ha lidit av handeksem. Då fick jag bli psykolog istället. Enligt testet.

(på alla andra jobbtest blev jag författare eller journalist. hell jeah)

jag pallar inte. det får se ut som skit. jag har för lite fritid för att lägga den på bloggdesign. när jag ändå inte kan. jag får muta någon att designa åt mig.
för nu fanimej ska jag sova.

När jag blir stor ska jag bli Jens Lapidus tammefan. Jurist, övermåttan snygg, stiliga kläder, snygg fru (jag hade ju tänkt ha en man såklart) , väldigt söt unge och en sjujävla författarkarriär framför sig (bara han få ordentligt med tid att skriva nästa bok och inte slarvar som med "Aldrig fucka upp")


Annars så har jag idag blivit rålurad av Klas. Jag käner mig ganska dum. Sen skrattade jag och skickade vidare lurendrejeri-smset till ett par andra lättlurade jävlar. mohahahaha!

Jag vill gå på T4 on the Beach. Mcfly. Robyn. Adele. Pigeon Detectives. Det kan ju inte bli bättre. Varför är jag inte på festival i England för?

Bittersjukan har sitt starka grepp över mig. Jag är bitter mest hela tiden, över än det ena än det andra. Jag vill skylla på min grava pms och att jag har slutat med socker men sanningen är att jag var bitter innan dess. Dom här jävla studentskivorna.

Rudbeck är en incesthög.


"Tjejerna på Rudbeck är inga vandringspokaler, dom är tröstpriser."
- Tack Jocke.

... vart det gick snett någonstans. I vår uppväxt? Eller redan vid födseln?

Det här med komplex. Alla har komplex för något, alltid är det något som är fel. Nu syftar jag på problem som man inte kan göra någonting åt - mina växande lår ingår inte där, för jag behöver bara äta bättre så återgår de till normal storlek om ett par veckor.
Jag har två sådana komplex.
1. Mina fräknar. Ända sedan jag har varit liten så har jag hatat de där små prickarna på min näsa. På sommaren kan det väl gå an, för då får de flesta andra också fräknisar, men på vintern. Suck. Då sitter de där jävla prickarna mitt på näsan i ett kluster (bara mitt på näsan, ingen annan stans) och jag ser ut som en misslyckad Pippi Långstrump. Så fort jag fick reda på vad coverstick och foundation var så har jag målat mig på näsan för att bort de där osedliga prickarna. Jag har än idag inte lyckats och de lyser illvilligt igenom vad jag än gör. Jag och mina fräknar, vi blir aldrig vänner.
2. Mina knän. Jag är kobent. Så, då har vi rett ut den saken. X-bent heter det med ett finare oird, men det innebär iallafall att mina knän går ihop i mitten, vilket gör att jag ser ut som en missbildad anka när jag går. Milt uttryckt. JAg älskar högklackat, för då syns det inte alls lika mycket, och min värsta fiende är ballerinaskon. Den ger noll stöd för foten vilket gör att jag går supersnett hela sommarhalvåret och avskräcker en hel del av manligt kön. För good GOD, vad jag tycker att mina knän är fula. Och jag tycker att det syns hela tiden. Och att alla stirrar. Jämt.

Komplex är bra. Det skulle ju vara jobbigt att vara perfekt. Eller vad säger du Jessica Alba?

Det blir alltid såhär. Att jag aldrig kan hålla mig ifrån mat. Blä. Jag är så trött, så trött och sjuk och odräglig mot allt och alla. För att hålla mig vaken så måste jag äta.
Det går inte att komma undan carbs, för imorgon jobbar jag och måste få i mig frukost på jobbet, och då är det bara skogaholmslimpa som gäller. Inga nyttiga bröd så långt ögat når. Och inga alternativ till brödet heller.

Inget godis idag iallafall. Men en jävla massa mat, som sagt. En jävla massa mat.

Jag och vågen hatar varandra. Stupid machine. Men PEPP PEPP PEPP! För jag måste orka för att orka dieta.

Gry Forsells svar på frågan om det inte är lite oanständigt med urringning i ett familjeprogram som Körslaget där FAMILJER (hör och höpna) tittar:
"Jag tycker att de borde klä av sig nakna lite oftare i sina familjer. Det är väl helt naturligt med ett par bröst?"
GO GRY FORSELL! GO TUTTAR!

Jag menar, vad hände med den svenska synden?

Den här söta skylten har dom i omklädningsrummet på Carlings i Stinsen:

Jag har så svullna bihålor att det gör ont i hela huvudet och ansiktet när jag böjer mig framåt. Det ni! Jag har hela dagen gått runt och klagat som om hela världen höll på att gå under.
Inspelning av musik i studio idag med min världens bästa ensemble-grupp. Jag blev utnämnd till ensemblens största diva. Med all rätt, eftersom jag alltid har rätt och alltid bör bestämma.
Sångerskor/Sångare är enligt Gitarr-Erik "Uppmärksamhetskåta divor med emotionella problem". Han har ganska rätt.

Jag och syster min brukar låna serier av våra vänner The Gudmundssons som har bott i Beijing och därför importerar massa billiga dvd:er. Just nu går Gilmore Girls season 7 väldigt mycket i det malmska residenset. Jag har en tendens att alltid ha på english subtitles, eftersom man faktiskt ibland inte hör vad dom säger. Så slipper man spola tillbaka. Dessa kinesiska subtitles, however, kan ibland ha en liten annorlunda syn på det engelska språket. Översättningarna är allt annat än adekvata.


Här följer ett smakprov:

Lorelai säger: "But how will they know that you're the worlds greatest reporter?"
Översättningen lyder: "But how will you know christmas berry?"

applåd. verkligen.

Jag mår fortfarande djävulusiskt illa sedan i förrigår, men så är det ju mitt eget fel också. Chefen som lovade att ringa i helgen har inte gjort det och jag hittar inte den där hundralappen som jag hade för två dagar sedan.
Men. Mamma och pappa kom hem med min peaceandlove-biljett igår. Då blev jag glad.

Det kanske inte precis är att rekommendera att cykla till jobbet 06.30 när man är lite småsjuk. Nu har jag superont i halsen och hostar konstant. Idag har jag byggt en massa hyllor, städat upp efter byggkillar, dregglat efter byggkillar, åkt racing på en såndär som man drar pallar på (jag har alltid velat göra det och det är precis lika kul som jag alltid trott) och packat kaffe, saft, läsk, te och oboy. Se vad duktig jag är!

"It's like, when you're eleven you have to start wearing deodorant and wash yourself like.. two times a day. And you get hair in wierd places and you don't get to pee in your bed anymore." - söt NY-kid på min teve.